Augustpalmisering 4/

4/

Älwens sång

Älwen. Som sett släkten komma och gå. Och drulla i. Och drunkna.
Älwen. Som haft tid på sig att verkligen tänka efter. Men som egentligen aldrig fattat ingenting.
Älwen. Som hade inlandsisen att tacka för hela sin existens. Men som aldrig tackade.
Älwen. Den visa Älwen. Som hade nog med sitt. Som hade ett kall, som kanske snarare var en uppgift.

      Älwen vars enda uppgift var att brusa storslaget. Men det är inte alltid så lätt att brusa. Och det var inte alltid Älwen heller var på humör för att brusa. Men Älwen var plikttrogen värre, och sjöng sin sång:
     "Dom bespottar en och kastar grindar på en och det vet man ju hur det blir med järn som ligger på botten och rostar och går an förr var man en ren och fin älv utan rost och det men det var innan här fanns folk fast djuren var inte dåliga dom heller på att svina ner men undrar om ändå inte folk är värre än fä har man varit med lika länge som jag har man tyvärr en hel del att jämföra med men vad hjälper det att jämföra i längden när det enda man kan göra är att fortsätta att flyta på och surra på så storslaget man bara orkar och ids det är inte lite man idag begär av en älv det ska hela tiden rulla på det ska hela tiden rinna på och glada miner vill dom helst ha fast det är klart att arbetarklassen också har det jobbigt med allt arbete och ackord och allt dom nu har för sig men det är väl ändå ingen anledning att spotta snus på andra som sköter sig och att vara författare är förstås inte heller lätt säger dom tänk bara på alla ord som ska hamna i rätt ordning först ska man ha ett verb sen ett predikat och om inte det hjälper slänger dom visst in ett adverb på slutet vad nu det kan vara men det har jag i alla fall hört eftersom författare ofta brukar flockas likt kanadagäss vid flodstränderna det är tydligen ett internationellt fenomen och flera författare gör slut på sina liv genom att hoppa i floden eller som i det här fallet älven och så får en annan som vanligt städa upp efter dom ett svineri är vad det är ja egentligen är alltet ett enda stort svineri det är synd om floderna och det är inte lätt vara älv heller nuförtiden med alla krav på att brusa storslaget när  brusandet börjar tar på krafterna man är inte ung längre och att dessutom försöka se vis och storslagen ut vilket begränsar ens frihet dag ut och natt in och inte en dag ledig heller inte ens på mickelsmässoafton och ibland tänker jag den som ändå bara fick vara en helt vanlig banal liten bäck och slapp alla episkt storslagna krav fast jag vet ändå inte om jag skulle vilja byta ner mig till att bli en banal liten bäck som till och med en halt och lytt lätt kan hoppa över man vet vad man har men man vet inte vad man blir när man byter till något annat det är den visdom jag har kommit fram till efter alla dessa år och efter allt detta rinnande hit och dit och då är det  så för något har man väl ändå fattat av alltet efter alla dessa år av betänksamt framrinnande verksamhet."