Trots att elfenbenstorn är extremt förtalade, har vi nu bestämt oss för att bygga ett sådant.
Men vad ligger egentligen bakom allt detta förtal? Och alla dessa fördomar mot en helt oskyldig byggnad?
Det är elefanternas fel. Och elefanter är en tung påtryckningsgrupp som tar avstånd från allt byggande av elfenbenstorn. Men eftersom elefanter är påfallande partiska i det här fallet, tar vi oss friheten att helt strunta i elefanterna. Vi fortsätter lugnt att planera vårt torn.
Fast även elektrikerna tar förstås avstånd från elfenbenstorn. Detta beror på att elfenben leder ström så bra, att elektrikerna lätt får elaka små stötar, då de försöker dra in sladdar och dylikt i tornen.
Så El-Ettan har surat, El-Tvåan surrat, och El-Trean väntas göra ett skarpt uttalande mot allt elfenbensbyggande på förbudsstämman i Oktober i Örebro.
Men särintressen intresserar oss inte, vi fortsätter att planera.
Den största fördelen med elfenbenstorn är naturligtvis utsikten.
Men den största nackdelen är de höga investeringskostnaderna.
Elfenben är dyrt, mycket dyrt, kanske till och med förbenat dyrt.
Men svarta gamla pianon är i gengäld väldigt billiga.
GÖR SÅ HÄR: Köp en drös svarta gamla pianon! Kasta allt, utom de vita tangenterna! Nu har du elfenben så det räcker till ditt torn! Nu har du bara att börja bygga! Det behövs nämligen inget byggnadstillstånd för elfenbenstorn, på grund av en lustig liten lucka i lagen! Det enda som behövs är ett inspirerat tillstånd! Skaffa ett sådant! Bygg!
Och tre våningar ska det bli. En våning är för lite. Två våningar tyder på vankelmod, och fyra våningar anses vara vulgärt. Tre våningar blir lagom, och lagom är bäst, tre våningar blir det.
FÖRSTA VÅNINGEN: Enbart en jättelik, men väldigt välkomnande hall. Med heltäckande matta ända upp till knäna. Det blir bängligt att dammsuga. Visst blir det bängligt att dammsuga, men om man helt struntar i att dammsuga bör det jämna ut sig. Och vi har inga fördomar. Inte ens mot damm.
ANDRA VÅNINGEN: Kök och badrum, hopbyggt i en sällsynt öppen planlösning. Man kan bada, samtidigt som man tuggar på något grillat gott med lingonsylt. Inga problem, man blir mätt, och man blir ren, på samma gång.
TREDJE VÅNINGEN: Här finns då själva RUMMET. Här sover vi, om vi så önskar. Här vaknar vi, men bara när vi själva vill. Här beundrar vi utsikten, vilket för övrigt knappast går att undvika, eftersom ett yppigt fönster går runt hela rummet.
Och mitt på golvet i RUMMET står en sidenklädd stege, med speglar och fransar och allt som hör till, som lätt leder upp till takterrassen.
Och här uppe kan vi sitta soliga dagar. Och här kan vi sitta regniga dagar. Och då det är storm, hagelbyar, åska, samt ihållande gisselslag. Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåligt humör. Men dåligt humör finns det gott om Där Nere. Men hit upp får ingen med dåligt humör komma. Det finns lås. Det finns larm. Det finns taggtråd till tusen, och det finns vidriga vakter med dreglande hundar. Det finns problem Där Nere, men det är där det.
"Men hur mycket kommer egentligen allt det här att kosta?" frågar många oroligt.
"Nästan ingenting!" lyder det förbluffande enkla svaret.
"Hurså, och hurdå?" fortsätter många då att undra.
Och jag förklarar: "Jo! Så här ligger det till! Genom att elfenben isolerar så extremt bra behövs ingen extern värmekälla! Detta sänker uppvärmningskostnaderna så effektivt att man beräknas gå med vinst redan efter trenne magra år! Och dessa år kommer dessutom att gå som en dans i rosenrött på grund av den storslagna utsikten mot framtiden!
Elfenben har också den goda egenskapen att liksom lysa i mörker! Man behöver alltså ingen extra belysning! Ett enda stearinljus räcker bra för att belysa hela huset!
Och om det skulle bli krig Där Nere är elfenben genom sin ohyggliga hårdhet ett oslagbart skyddsrumsmaterial. Man kan lugnt sitta kvar och förstrött betrakta kriget någonstans långt Där Nere. Man slipper ta skydd, eller ställning. Man behöver inte ens veta vem det är som krigar mot vem, och varför. Man slipper att dregla med den larmande hopen Där Nere. Och att slippa dregla är ofta väldigt skönt."
Men allt detta gör förstås att många frågar sig själv och andra: "Men varför i all världen har elfenbenstornet då aldrig riktigt slagit igenom på allvar som ett seriöst bostadsalternativ i det här landet?"
Man blir liksom svarslös, men försöker ändå svara:
"Ja? Det beror väl, förmodligen, på en kombination av otur, intriger, förtal, samt dålig marknadsföring?
Eller på något okänt?
Något jag inte riktigt kan sätta pekfingret på?
Kanske på slumpen?
Eller kanske på något ännu mera okänt än slumpen?
Eller, så blir det ibland bara som det blir?
Utan att det behöver bero på något särskilt?
Det liksom bara blir, bara?"
