Juda och Tamar. Första Moseboken. Kapitel 38. En av Bibelns besynnerligaste berättelser. Vilket inte vill säga lite. En berättelse som har ALLT. Kanske till och med för mycket av ALLT?
Mae West sa visserligen att: "För mycket av det goda kan vara underbart."
Men jag undrar ändå hur ofta man predikar över denna berättelse? Som alla kanske inte har helt aktuell? Och därför i korthet: En man hette Juda och hade en son som hette Er som gifte sig med en kvinna som hette Tamar. Men Er väckte Herrens misshag och Herren dödade honom.
Det var inte särskilt snällt av Herren, och "misshag" är knappast någon bra mordmotivering. Men vänta bara, det blir värre: Då sade Juda till son nummer två som hette Onan: "Gå till din brors hustru och gör din svågerplikt mot henne och skaffa avkomma åt din bror."
- Onan? Var det inte han som uppfann onanin?
- Nej, det var det inte. Avbryt inte, fast att avbryta passar förstås bra här, eftersom Onan i alla fall uppfann avbrutet samlag. "Coitus interruptus" som vi som inte kan latin så gärna säger.
- Och jag som trodde att Onan hade något med onani att göra?
- Man ska inte tro så himla mycket. Man ska inte ens tro på alla Bibelns berättelser, men vi fortsätter ändå: "Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror."
- Åt sin bror? Men alla visste väl att brodern var död?
- Lagarna var konstiga till tusen på den här tiden. Men herregud, det är ju tusentals år sen!
- Och alltså idag rykande inaktuellt.
- Men om man moderniserar och står i brukar Bibeln ändå ofta slinka ner: "Nä! Här blir inga barn gjorda!" sa Onan med ett snett leende. Ungefär som Elvis. Och drog sig ur. I tid. Innan det var för sent. Och gick visslande bort.
Men Tamar låg kvar på marken. Besviken värre. Och med vittskilda knän. Om någon karl skulle råka komma förbi. Men ingen kom förbi. Så det var bara borsta av sig det värsta. Och gå vidare i livet. Barnlös. Och en barnlös kvinna var en värdelös kvinna. Det sa alla. Det visste alla. Och alla borde ju veta. Antog Tamar.
Men Tamar var inte bara en barnlös kvinna. Tamar var också en listig kvinna. Och Tamar hade en plan.
- Så Onan var bara en bifigur? Även om han idag är mest känd? Eller kanske snarare mest ökänd? Eftersom han gett namn åt onanin, utan att ens själv praktisera sådan?
- Man vet väl inte vad han gjorde mellan varven.
- Det är mycket man inte vet om Bibeln.
- Men man vet att det är ett bra tag sen dom totade till den.
- Och den där Herren verkar inte vara särskilt trevlig?
- Men Herren är också bara en bifigur här. Om än en otrevlig sådan. Med ett mord på sitt samvete. Om en gud nu alls kan ha ett samvete?
- Vad ska man med samvete till när man är allsmäktig, det måste väl smälla högre?
- Och snart dags för nästa mord.
- Kanske världens första bästa seriemördare?
- Kanske, kanske inte. Men dags ta upp tråden igen, vars var vi: "...lät sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror. Därmed väckte han Herrens misshag, och därför dödade Herren också honom."
- Misshag nu igen! Som mordmotivering! Den där Herren skulle sannerligen vara misshaglig att möta i mörkret!
- Inte särskilt troligt, Herren ger sig visst bara på såna som tror på han.
- I mörkret är alla gudar grå, som det står i Bibeln, eller vars det nu står.
Tiden gick. Som så ofta på den här gammalbibliska tiden. Och Tamar hade sin plan klar: Hon skulle klä ut sig till prostituerad. Vilket visade sig vara väldigt lätt: Hon lade av sig änkekläderna, satte på sig en slöja, och sminkade sig. Klart!
Och Tamar satte sig i bakhåll för Juda, som var på väg någonstans för att göra någonting som vi här struntar i.
"När Juda fick syn på henne trodde han att hon var en prostituerad, eftersom hon var beslöjad."
- Igår signalerade slöjan alltså att hon var en skamlös kvinna! Men idag skulle slöjan signalera att hon är en anständig kvinna! Visst är det märkligt med religioner, och kulturer, och seder, och det?
- Visst är det märkligt, men vi fortsätter ändå:
"Låt mig ligga med dig!" sade Juda.
"Vad betalar du?" sade Tamar.
Och eftersom Juda inte har några kontanter på sig får Tamar några prylar som betalning istället. Juda ligger med henne, allt går som smort, och Tamar blir havande.
Tre månader senare sade man till Juda: "Din svärdotter Tamar har horat, och nu är hon med barn."
"Hon ska brännas!" sade Juda.
- Brännas? Varför ska hon brännas, och inte stenas som seden var?
- Man kanske tröttnat på att kasta sten på folk? Man kanske ville ha lite omväxling?
- Omväxling förnöjer. Som det kanske inte står i Bibeln.
Men när Tamar visade upp prylarna hon fått av barnafadern blev Juda snopen värre, och det blev inget bränna av.
Och Tamar födde tvillingar, och det var förstås dubbelt så trevligt.
Så barn blev det sannerligen gjorda. Till sist.
Och istället för de två söner som Herren mördat, inte av misstag utan av misshag, fick Juda två helt nya söner.
Som man så fromt säger: "Herren ger, och Herren tar, det brukar jämna ut sig på slutet!"
Ja. Tamar var sannerligen en listig kvinna. Som ensam lyckades lura hela det då så populära patriarkatet.
Och listiga kvinnor har alltid funnits.
Och idag är Tamar förstås en feministisk förebild.
Och visst är det bra att vara listig.
Visst. Men vore det ändå inte bättre med en värld där man inte behövde vara så förbenat listig för att slippa bli bränd?
