En jättestor sten kommer sakta rullande. Sisyfors kommer gående. Sisyfors har keps. Stenen stannar. Sisyfors talar:
"Alla jobb är förstås viktiga men ändå hade jag tur som fick just det här jobbet. Jag lyckades få det trots att jag saknade gymnasieutbildning. Jag hade verkligen tur. Det var tusentals sökande. Och det viktigaste i livet är att ha ett arbete. Och att få vara en kugge i samhällsmaskineriet. Att få göra en viktig insats. Att få känna sig behövd. "Arbetets värde varar evinnerligen" som man säger. Det här är dessutom ett väldigt omväxlande arbete. En riktig utmaning för en riktig arbetare. Ingen risk att man stelnar till. Först ska stenen upp på berget. Ja, men stenen ska ända upp! Annars räknas det inte. Högst upp på berget ska stenen. Annars blir det bara slams. Jag vet att det finns såna som slarvar med sina jobb. Men sån är inte jag. Jag tror på alla arbetens lika värde. Och jag tror att det är den enda tro en arbetare behöver. Gudar i all ära, men har man ett bra arbete behövs ingen annan religion. Men det tar förstås sin rundliga tid att rulla stenen dit upp den ska. Ibland får man ta i. Stenar rullar sällan av sig själv. I alla fall inte uppåt. Så ibland får man ta till våld och liknande. Men vanan gör väldigt mycket när det gäller att vänja sig. Och med tiden får man dom krafter man behöver. Eller så dör man helt enkelt. Det är lika för alla och så vist ordnat är det i naturen. Äta eller ätas. Rulla eller ramla. Orka eller inte. Och i samhället är det precis samma sak. Inget dalt där heller. Är man stark orkar man mer än om man är svag. Så är det bara. Och om det är så, så ska det vara så. Ja, och sen rullar då stenen ner igen och den brukar stanna ungefär precis här. Men neråt går det förstås fortare. "Tunga stenar rullar bäst" som man säger. Så då behöver jag sällan hjälpa till. Gäller bara se till att stenen rullar rätt väg. Men jag behöver sällan korrigera kursen så jag brukar passa på att beundra naturen. Det är vackert värre där uppe på toppen, säger dom. Dom säger så mycket. Men snart vill man ha något vettigt att göra igen. Att stå och glo på naturen är inget för en riktig arbetare. Har man sett en utsikt har man sett dom alla. Säger jag. Så då påbörjar jag min nedstigning. Det är bara att följa spåren efter stenen, inga problem. Det är fördelen med stora stenar, att dom sätter bättre spår. Och sen när stenen stannat, alltså ungefär här, är det bara börja om igen. Dag ut och dag in. År efter år. Sekel efter sekel. Det tar aldrig, aldrig slut. Inga problem. Jag har haft stor tur som fått ett så tryggt jobb. Och just i dessa dagar då många tvingas gå arbetslösa. Att vara arbetslös är det värsta som kan hända en människa. Det säger alla. Kanske till och med värre än, vad ska jag säga, än allt? Men det här är ett tryggt jobb. Tryggare kan inget jobb vara. Och det är inte bara tryggt, det är till och med evigt. Har dom i alla fall lovat. Men man ska väl inte ta ut evigheten i förskott, även om det är frestande. Fast stenrullare kommer förstås alltid att behövas i samhället. För hur skulle det se ut om stenarna fritt fick ligga och drälla precis som dom ville? Och om ingen sen ville ställa upp och se till att få upp stenarna på bergstopparna där dom hör hemma? Fast ungdomen nuförtiden vill visst inte jobba, säger dom? Ungdomen fattar inte hur bra dom har fått det. När jag var ung fick man verkligen slita hund. Men det mådde man bara bra av. Och hundarna med. Det var ingen som klaga. Men nu vill dom visst ha tillgång till spett och all annan möjlig modern teknik. Om man får använda spett är det väl ingen konst att förflytta sten! Spett är fusk, aldrig spett för mig, det säger jag bara, spett är till för morsgrisar och veklingar! Det ska vara gammal vanlig hederlig muskelkraft, eller så får det vara! Inget nutida dalt eller pjåsk! Det handlar helt enkelt om att kunna få känna sig som en riktig arbetare. Det handlar däremot inte om lönen. Inte ett dugg, det handlar enbart om att få känna sig som en fullfjädrad samhällsmedborgare. Så någon lön, i vanlig mening, har jag väl inte. Men vad i all världen skulle jag med lön till? Här finns allt jag kan komma att behöva. I stort sett allt. Och viktigast av allt är att jag är fast anställd. Väldigt, väldigt fast. Jag får inte ens lämna området, så fast är jag. Men varför skulle jag vilja smita ifrån ett hederligt arbete? Jag är inte den som slöar eller maskar eller smiter! Jahapp! Då var dags börja jobba igen. Prata kan nog vara bra, men att arbeta är det bästa som finns för en arbetare. Åhej!"
Sisyfors Den Andre börjar med nya friska tag försöka flytta stenen bortåt och uppåt. Stenen är dock mycket ovilllig. Men Sisyfors ger aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig upp. Och kepsen är på plats. Sisyfors spottar yrkesskickligt i nävarna. Nu tar han i utav bara hellwitti! Och! Nu! Centimeter för centimeter förflyttar sig den jättestora stenen åt avsett håll! Åhej!
