FANS MORMOR

Jesus var borta ur bilden ett bra tag.
Vad gjorde han egentligen mellan 12 och 30?
Ingen vet. Men man vet att tonåringar är känsliga. Och att ha en känd pappa kan ibland kännas tungt.
       Fast man sa alltid "JK" på den här tiden. Och "JK" betydde förstås: Jesus Kristus. Det var lättare att säga JK än att säga Jesus Kristus. Och JK var liksom lättare att fatta. En helt vanlig tonåring. Trodde man.
     Men det är svårt att få fram uppgifter om hur det egentligen var förr. Fast man vet förstås en hel del om Fan själv. Men vad vet man egentligen om hans mormor?
     Om Fans Mormor vet man så gott som ingenting. Hon är egentligen bara ett namn: Fans Mormor.
     Men det måste väl ha funnits en mamma också?
     Alltså, precis som med Jesus, fast liksom tvärtom?
     Jesus mamma är känd, men hans mormor är en ren sagofigur.
     Fans mamma är totalt okänd, men Fans Mormor var välkänd då.
     Och då, var på den tiden då JK gick omkring här på jorden, precis som en vanlig människa. Men man blir hungrig av att promenera, väldigt hungrig. Och JK fann på råd, bankade på första bästa stugdörr och beställde: "Gröt!"
     "Ska bli!" svarade Fans Mormor nervöst, ty det var hon och ingen annan som bodde i stugan.
     "Men vill herr JK då först vara så artig och gå ner till sjön och fylla grötgrytan med vatten? Ty själv har jag såväl svag rygg som dålig mage!" bad hon bevekande.
     JK som redan då var snäll för sin ålder bråkade alls icke utan fyllde raskt grötgrytan med det läckraste sjövatten man bara kunde tänka sig.
     Och nu stod grytan där på spisen full med muntert kokande sjövatten.
     Och: "Gröt, gröt!" sjöng JK utanför stugdörren.
     Men nu blevo god råd dyra för Fans Mormor emedan hon kom på att hon helt saknade grötmjöl.
    Hon vinkade försiktigt in JK i farstun: "Ähum, inte vill väl han vara så artig och gå ner till bondgården där borta och stjäla, låna menar jag, en säck grötmjöl..?" frågade Fans Mormor med sirapslen stämma "Ty själv har jag svår yrsel, enbart ledsyn, samt saknar rullator!"
     "Ska jag visst göra det!" sade JK käckt och for genast iväg, snäll och hungrig som han var.
     Redan efter fyra huj var JK tillbaka, och snart stod gröten på spisen och jäste och fräste.
     Men utanför stugknuten morrade JK: "Gröt, gröt, GRÖT!"
     "Men huru skall jag väl nu göra?" undrade Fans Mormor förskräckt eftersom hon hört att JK kunde bli arg värre när han inte fick som han ville "Inte kan en fin herre som JK sleva i sig sin gröt utan sirap! Och nu är det så illa ställt att jag glömt bort att komma ihåg att fylla på sirap sedan sonsonen var här i torsdags! Och sonsonen slukade som vanligt sirapen med hull och hår och hin!"
     Men Fans Mormor fann snart på råd, öppnade dörren på glänt (men med kedjan på för säkerhets skull) och föreslog listigt: "Inte vill väl han vara så artig en gång till och kila till handelsboden och hämta hit sirap till den goda gröten?"
     "Sirap?" sade JK surt "Det var då ett jävla, hur mycket ska jag hämta?"
      "Ta så mycket som ryms i turbanen!" föreslog Fans Mormor oskyldigt.
      "Måste jag, så måste jag, väl, antar jag..." muttrade JK "men säg mig då genast varest din dumma gamla handelsbod är belägen?"
     "Den handelsbod vari jag har evinnerlig kredit ligger visserligen en bit bort, men har i gengäld ohyggligt god sirap, specialanpassad för gröt!" svarade Fans Mormor milt " Gå bara rakt fram, och så rakt fram igen, ända till du kommer till staden OSLO! Då är du framme och där får du sirap!"
     Nå, det skulle väl gå bra trodde JK och for iväg som ett spjut. Ingen kunde kuta så fort som JK på den här tiden, ingen!
   Och tiden gick. Och gick. Och Fans Mormor fick sig ett gott skratt. Och åt ensam upp all gröt. Fast förstås utan sirap.  Men som kvinna var hon ganska van vid att lida, så det gjorde nu inte så mycket.
     Hon åt och hon åt. Och hon skrattade och hon skrattade. Aldrig tidigare hade någon lyckats lura JK lika listigt som hon hade gjort!
     Ingen kunde (som sagt) springa lika snabbt som JK. Och han sprang och han sprang. Dag efter dag, mil efter mil. Men till sist kom han på att det inte fanns någon stad som hette OSLO.
     Inte då. Kristiania hette staden på den här tiden. Som vi alla vet. Och som också JK visste. Egentligen. Innerst inne. Även om han råkade glömma bort det på grund av irritation och hunger.
     "OSLO" Hel-va-säger-jag!?"
     JK drog sig skamset tillbaka till en otrivsam ökengrotta. Där satt han sen hopkurad i flera år och ruvade, och mediterade, samt smidde revanschplaner.
     Han hade blivit lurad!
     Han!
     JK!
     Han som var Guds son,  och allt, och så vidare!
     Och till råga på köpet av en kvinna!
     Men hela den där släkten var odräglig!
     Men vänta ni bara!
     Jag kommer att ge igen!
     Min tid kommer!
     Och då!
   

JO

jag kommer ihåg sommarn innan teven kom till byn och man var ung och det var varmt och man blev som konstig i kroppen av värmen och Holger och jag låg ute i gräset nästan som hundar eller djur ganska snuskigt egentligen fast skönt var det väl  också men det var förstås när Holger fortfarande var fullt frisk och jag var ung och han hade inga problem med stånd och sånt som han fick sen när han blev sjuk och det var sista sommarn innan teven och det var varmt  nå så in i spisen varmt var det och när vi en dag skulle cykla till affärn som fanns kvar då var jag så gott som naken och sadeln blev alldeles blöt som dom brukar bli och svetten forsade fram och brösten hoppa hit och dit eftersom det var grusväg och gropigt värre och jag skämdes nästan inte alls fast nu efteråt fattar man ju att man egentligen borde skämmas men nu är det ändå för sent skämmas så det får vara och vi hade en gammal tandemcykel då som Holger tiggt till sig och fixat till för han var mycket för att fixa Holger när han levde och Holger satt i sadeln baki mig fast han annars bruka sitta fram eftersom han var tyngre och styrde rakare och var man eller hur han nu bruka förklara det men just den här dan skulle han nödvändigt sitta bak bara för att titta på mig och jag skämdes så jag knappt kunde styra utan vi höll på åka ner i diket flera gånger eller skämdes och skämdes men jag höll mig i alla fall på gruset fast en bit före affärn tog jag ändå på mig lite mer kläder och Holger flytta fram så ingen skulle säga något för om folk sett oss skulle dom trott vi var konstiga eller kåta eller ännu värre men nu kunde ingen gärna låta något ibland blev han sådär Holger när han levde fast visst var det skönt för mig också att få bli kåt och det om sanningen ska fram för nu är det många år sen sist ibland saknar man sånt man inte längre har men nu kan det kanske gå på ett ut och senare samma sommar börja Holger bli sjuk i Augusti eller om det var början av September fast det var fortfarande varmt minns jag och efter bara någon månad hade så gott som alla skaffat teve och den var ju i alla fall som ett sällskap med Bröderna Cartwright och allt när Holger hamna på lasarettet men där sa dom aldrig riktigt vad det var han hade och sen gick det väldigt fort och det var väl lika bra det för att bara ligga och bara må dåligt år efter år är inget nöje säger dom som provat men jag glömmer aldrig den där prästen på begravningen sen som nödvändigt ville ha det hela till något religiöst fast han aldrig hade träffat Holger som inte gått i kyrkan sen konfirmationen men präster försöker visst ofta få in lite religion på slutet har jag märkt men hade Holger fattat att det dök upp en präst på hans begravning vet jag inte vad han hade gjort han hade blivit förbannad om han levat men själv ville jag inte bråka när han ändå var död och det och sen var det systern hans också som ansåg sig vara så himla religiös och det var hon väl kanske men framförallt var hon en fet skenhelig apa av värsta slag fast snäll på sitt sätt  och bara något år efteråt blev vi nästan som vänner när sonen hennes körde ihjäl sig på motorcykeln men hon har flyttat hon också det är många som har flyttat nästan alla har flyttat utom katterna och katten jag har nu är tredje katten efter Holgers död det säger väl en del om hur tiden går fast nu får katterna samma namn allihop och det har dom inget emot vad jag vet men när man var yngre var man påhittig värre och skulle jämt hitta på nya namn på katter och allt vilken fantasi man hade och jag bruka till och med berätta små sagor för Holger när han levde och hade svårt sova på grund av smärtorna i magen och ibland blev det väldigt långa sagor nästan som noveller men jag har helt glömt bort vad det kan ha varit för svammel jag hitta på det var väl nåt dumt men Holger bruka väcka mig och be mig berätta när han hade ont och då var det bara börja hitta på och Holger sa ofta att jag borde blivit författare fast han kände då inga författare vad jag vet dom håller ju mest till söderut dom flesta som skriver och det beror på att klimatet är mildare där för många av författarna är känsliga till tusen och har dåliga magar och dåliga nerver eller båda två men ändå vilken fantasi man hade när man var ung man blev nästan rädd själv ibland över vad man kunde hitta på nästan värre än den här Jojs som dom prata om på skrivarkursen förra veckan fast själv vill jag alltid ha riktiga meningar och rejäla punkter och komma och allt vad det heter och inget sånt där nymodigt slams men tänk om man gjort något nyttigt med sin fantasi istället för att bara surra skulle man kanske varit miljonär idag eller i varje fall fått in nån dikt i tidningen som hon den där vad hon nu heter utanför Boden men hon är ju betydligt yngre än jag och var till och med på teve fast då skulle folk börjat undra vad man egentligen var för en så lika bra men jag vart nästan förbannad på skrivarkursen när den där kursledaren med skägg från Örebro visa upp den där boken av Jojs och bara svammel från början till slut var det utan punkter eller komma eller nånting bara sånt han suttit och totat till i fyllan i utlandet bara fantasi sida upp och sida ned ingen verklighet inga riktiga människor att känna igen sig i eller nånting bara en massa utlänningar som söp och surra ord ord ord så man vart less läsa innan man ens hunnit börja och tänk om man själv skrivit sånt där skulle dom skrattat ut en direkt på kursen men när det är en känd utlänning går dom på vilken bluff som helst men jag tycker allt ska vara enkelt och klart så man förstår direkt och inte en massa krångel och knep folk har rätt fatta rubbet utan att behöva tänka efter ett dugg folk har annat göra än tänka efter för annars kan man fråga sig vem dom egentligen skriver för om dom inte skriver för folk och själv skriver jag för att ha något att göra och att jag hamna på den här kursen var egentligen ett misstag eller snarare slump för det var en granne som ville jag skulle hjälpa henne dit eftersom hon hade svårt gå och fått punktering på rullatorn  men sen visa det sig att hon sluta på kursen när bena hennes helt gav upp men hur det nu var blev jag kvar och på den vägen är det som man säger men precis sådär konstigt brukar det ofta bli här i livet man tror man vet allt i förväg men efteråt vet man ingenting som Holger brukade säga fast han läste aldrig en bok han hade ju mig som berätta så han slapp läsa själv men den där boken där det står en björn och smyger på omslaget tyckte han om kommer jag ihåg fast jag har glömt bort vad boken hette den är bortstädad sen länge men det var i alla fall en stor svart björn på omslaget och författaren var visst kanadick eller nåt åt det hållet men hade Holger fått syn på Jojs skulle han snört han i bäcken direkt för när Holger vart arg fick man hålla sig undan men annars var han snäll Holger när han inte var elak men det är lika för alla eftersom vi är alla olika och händig var han också men nu har tandemcykeln stått och rostat sönder i många år tiden går och idag finns det väl inte längre kvar några tandemcyklar nu har dom bilar och motorcyklar och flyger till Turkiet vad dom nu ska dit och göra när det finns elände så det räcker till här hemma att skriva om men även när man skriver om elände ska det vara lättläst för även om eländet är taget ur riktiga livet har alla rätt  att bli väl behandlade anser jag och just nu håller jag på med en liten berättelse eller nästan som novell till skrivarkursen nästa gång fast jag vet inte om den nånsin blir klar men den är i alla fall om en kvinna kring fyrti som fått cancer i magen men sen mirakulöst överlever genom att lura läkarna och bara äta morötter det är sånt folk vill läsa om och bli glada och lära sig något av men den där Jojs
nä.