Alla dessa vampyrer. Man nästan drunknar i vampyrer nuförtiden. Idag finns det fler vampyrer än Elvisimitatörer, säger dom. Då har det gått för långt.
Nä, jag tycker man blir som less vampyrer. Har man sett en vampyr suga, har man sett dom alla. Enkelspåriga och fantasilösa figurer med bara en enda sak i skallen. Dom gör inget annat än suger blod. Precis som småungar.
Nä, det är något småborgerligt och småtrist över alla dessa sugande vampyrer.
Tacka vet jag varulvar. Varulvarna vet man vars man har.
"Varulvens värde varar!" som man sa förr.
VARULV 1/ Det bästa med varulvarna är att dom sällan skräpar ner, och dessutom är dom väldigt artiga. Bara man ryter till det minsta drar dom sig bugande tillbaka. Varulvarna är också mycket tjänstvilliga. Dom trivs bäst när dom får sopa upp, kratta löv, eller skotta snö. Ja, en del av dom kan man till och med få att springa och handla, bara man skriver en lapp åt dom först. Det där med att skriva och läsa har dom dålig kläm på. Men man kan knappast begära att analfabeter ska vara hemma på stavning och det. Och någon lön är det aldrig tal om. Det är bara kasta dit ett köttben så blir dom jätteglada. Eller, andra matrester går minst lika bra. Nä, dom blir glada och tacksamma över precis allt dom där. Men det kan man kanske förstå. Dom hade det visst fattigt värre där borta i, ja vars det nu var dom höll till innan dom for hit. Så det enda jag egentligen har mot varulvarna är att några av dom envisas med att spela dragspel. Fast det är klart. Lite dragspel ska väl en svensk tåla. Tänk bara på Jularbo. Fast det var någon som sa att Jularbo var tattare från början, kan det verkligen stämma?
Och det där med tiggeriet, som en del gapar om, har då aldrig stört mig. Dom får tigga och stå i bäst dom vill, inga problem. Dom får tigga hur mycket dom vill, och jag får ge hur lite jag vill. Helt rättvist. Det är lika för alla. Inga problem, alla blir nöjda och glada. Vi lever i ett fritt land.
Jag bjöd faktiskt in en varulv en kväll när jag tyckte det var lite tråkigt sitta ensam. Och han börja berätta en hel radda när jag sa åt han. Och det var ruggiga grejer han hade att komma med. Det var krig, det var bomber, det var minor, och det var fötter som flög åt fanders. Det var tortyr, och brist på vatten, och lite våldtäkt var det visst också mellan varven. Det är ju många därnere som håller på med sånt där, säger dom. Nä, då har vi det bättre här hemma.
Han var riktigt trevlig, även om han ibland var svår att förstå, eftersom han bröt som en borstbindare. Men sen han fått i sig andra glaset blev han så ivrig att jag blev tvungen säga åt han att ta det lilla lugna. Och då lydde han direkt. Dom är väldigt läraktiga flera av dom där. Och så snart jag började smågäspa reste han sig och tackade. Han fick med sig en trave tidningar till natten. Det var ju november och ganska kallt i trappuppgången, även om han hade laddat upp med kartonger. Han blev väldigt glad över tidningarna och sa att jag var den bästa svensk han träffat. Nå, det var väl lite överdrivet, men nog känns det ändå skönt för oss riktiga svenskar att kunna få göra gott för andra i vår numera ganska så globala värld.
Jag sov som en stock hela natten. Dom säger man sover bäst, om man tvättat samvetet först. Och för min del verkar det stämma till hundra procent.
VARULV 2/ Dörren till sovrummet var öppen när jag kom hem sent en kväll. Jag såg att hon, som vanligt, hade slängt sina kläder lite hur som helst på golvet. Och, som vanligt, blev jag lite irriterad.
Jag gick rätt in i sovrummet, utan att ens ta av mig skorna, för att se om hon hade somnat. Ja, hon hade somnat, men vi hade besök. I fåtöljen bredvid sängen satt ett rätt stor varulv i grå kostym.
"Godkväll!" sa han artigt, men utan att resa sig "Jag har kommit för att läsa av elmätaren."
"Jaså, elmätaren!" sa jag "Men den sitter ute i hallen, vänta ska jag visa!"
"Jag har tydligen råkat hamna i fel lokal." sa varulven "Det var troligtvis därför jag hade vissa problem med att lokalisera mätaren."
"Ja, den sitter alltså där uppe!" sa jag och pekade.
"Har ni haft några problem med eder elektriska ström?" frågade varulven och tittade uppmärksamt på elmätaren.
"Nej, det har fungerat helt perfekt."
"Inte ens några propp-problem, inga proppbyten eller dylikt?"
"Proppbyten? Jaså, proppbyten! Jaa, jag bytte väl en femsexhundra en gång. Men det var nog, få se nu, det var nog ett halvår sen?"
"Men annars ingenting?" sa han med sin mörka, nästan dova, röst.
"Annars har det fungerat helt perfekt."
"Händer det att ni har brödrosten på, samtidigt som ni ser på teve, och använder eder av ugn, eller tvättmaskin med tumlingsfunktionen påslagen?"
"Jaa? Det kanske har hänt? Någon enstaka gång. Är det farligt?"
"Farligt är ett ord vi undviker. Men å andra sidan vill vi ogärna uppmuntra våra kunder till överdriven användning av eldrivna hushållsapparater."
"Vi kan säkert undvika det helt i framtiden. Jag ska ta upp saken med min fru redan i morgon."
"Det är alltså er fru som ligger där inne. I sovande tillstånd."
"Precis. Vi har varit gifta i, vad blir det nu igen, sju år?"
"Och ni har inga barn."
"Vi har faktiskt aldrig haft tid. I alla fall inte jag. Med det jobb jag har. Allt ansvar. Och allt annat som medföljer."
"Lika bra det. Barn och el går inte bra ihop. Även om det förekommer på sina håll. Tyvärr."
"Och det lär bli dyrt med barn i längden har jag läst. Kanske att vi investerar i en hund istället. En liten hund. Och tystgående, hårlös, och helst så miljövänlig det bara går att få dom."
"Se då till att hunden inte biter sönder de elektriska sladdarna."
"Det ska vi beakta. Man kanske kan smörja in sladdarna med senap?"
"Ibland hjälper inte ens senap. Många hundar är väldigt lekfulla."
"Det får vara måtta på allt. Även på lekfullhet. Det har vi alltid ansett, min fru och jag. Vi brukar tycka lika om det mesta, eftersom vi då spar energi. Men, kanske man i stället skulle kunna göra så att man smetade in själva hunden med senap? Någon slags väldigt stark senap som skulle kunna verka väldigt avskräckande på bitreflexerna?"
"Det låter som ett intressant förslag. Väl värt att pröva. Det är tack vare dylika projekt som utvecklingen stadigt förflyttas framåt.
Nå. Då så. I så fall. Om allt fungerar perfekt bryr jag mig naturligtvis inte om att läsa av själva mätarställningen. Vi är inte intresserade av siffror, utan av principer."
"Jag förstår. Det är samma i mitt jobb."
"Men om det, mot förmodan, skulle uppstå problem med el, eller liknande, kan ni ringa det här larmnumret. Då kommer jag omgående."
"Det ska vi göra ja. Om det, mot förmodan, skulle behövas."
"Annars kommer jag helt enkelt att titta in då och då. Ungefär som i kväll. Någon gång när er fru är ensam. Så behöver hon inte heller känna sig ensam."
"Hon är van vid att vara ensam. Jag reser mycket i jobbet."
"Ni gör det ja."
"Och dom säger ju att kvinnor trivs bättre med ensamhet än män."
"Kanske det. Jag tittar alltså in någon kväll. Eller varför inte natt. På nätterna ökar friheten för många av oss."
"Men det blir väl dyrare då, med tillägg menar jag?"
" Inga som helst tillägg. Det ingår i vår smygande service att titta till våra kunder då och då. För oss är det en ren trygghetsfråga, och våra kunder bör se det på samma sätt. Det är alltså vår vanliga trygghetspolicy, det är inget personligt."
"Jaså. Jaha. Om det inte är något personligt, och om det inte blir dyrare, är det helt grönt för min del."
"Och då ska jag be att få tacka för mig då. För den här gången. Tack!"
"Det är kanske jag som ska tacka, tack!"
Så låste jag efter varulven och gäspade. Det hade varit en jobbig dag på jobbet. Men jobb ska vara jobbiga. Ett jobb som inte är jobbigt är inget riktigt jobb. Och det verkade också som om någon slags förkylning var på gång. Och typiskt att dom skulle komma och läsa av mätaren just i kväll. Ibland kör det ihop sig. Men nu skulle det sitta bra med lite sömn.
VARULV 3/ När jag gick till kiosken för att köpa en påse "Tjaff!" passerade jag en varulv nere i trappuppgången. Han hade sopat och gjort fint, och bäst av allt är att han håller missbrukarna borta. Missbrukarna är visst väldigt rädda för varulvar. Vad det nu kan bero på. Dom får väl i sig en del vidskepelse ihop med den andra skiten dom injicerar, antar jag. Och dessutom gör varulvarna att ungjävlarna inte vågar klottra och förstöra. Även ungjävlarna är rädda för varulvar, det är väl dagis som skrämmer upp dom, gissar jag. Så rädsla kan ibland vara väldigt positivt, och på sikt kommer den minskade skadegörelsen att resultera i lägre avgifter. Så vi i bostadrättsföreningens styrelse ser bara positivt på att han huserar här. Men vi håller samtidigt också benhårt på våra stadgar: Aldrig mer än en varulv per trappuppgång! Någon massinvasion, eller familjeblandning, vill vi inte veta av!
Några har till och med föreslagit någon slags "lön", som då skulle kunna tänkas utgå i första hand i form av matrester. Men det känns onödigt att ta den diskussionen redan på det här tidiga stadiet, anser jag. För även om jag håller benhårt på principen om alla-varulvars-lika-värde skulle det kännas konstigt att anställa en varulv som portvakt. Principer är en sak, praktik en annan.
På tillbakavägen bjöd jag varulven på en "Tjaff!" ur påsen. Men då visade det sig, löjligt nog, att hans religion förbjöd honom att äta "Tjaff!"!
Jo, han avböjde väldigt artigt. Bockade, bugade, tackade och så. Men ändå! Nog är det ändå konstigt med alla konstiga religioner dom har där ute en del!
Jag tror inte att Jesus skulle ha tackat nej till en "Tjaff!".
Framförallt inte om man frestat honom på en fredag.
