DEN OBETÄNKSAMME EKORREN

Den Obetänksamme Ekorren bodde i skogen. Och på sommaren gick det bra att bo i skogen. Skogen serverade nötter, rötter, frukter och bär. Och Den Obetänksamme Ekorren proppade i sig så att det stod härliga till. Ja han blev så fet att träden vägrade bära honom och så fick han gå i stället för att hoppa. Men Ekorren var lika glad för det. Att hoppa i träd blir rätt tråkigt i längden, och så lade sig Den Obetänksamme Ekorren för att sova under en gran.
    Han sov tungt, och när han vaknade var det vinter. Vått och kallt var det, och snö och slask och allmänt elände.
    "Men va inni!?." sade Den Obetänksamme Ekorren "Det måste vara den där vintern som jag har hört en del om. Vintern verkar inte vara  särskilt trevlig, och dessutom är jag hungrig. Nu ska det sannerligen smaka med en nöt!"
     Men alla nötter var spårlöst försvunna.
    "Nå!" sade Ekorren "Finns det inga nötter så nog finns det rötter!"
     Men alla rötter var fastfrusna.
    "Det var värre det!" sade Ekorren "Men lite frukt och bär bör man väl ändå kunna få tag i?"
    Men frukt och bär fick han inte alls tag i. Däremot blev det kväll och Den Obetänksamme Ekorren var såväl sur som hungrig. Natten kom och när månen tveksamt dök upp var Ekorren fortfarande hungrig och sur.
     Nu började Den Obetänksamme Ekorren högljutt klaga över naturen och dess idiotiska organisation. Han klagade över bristen på ätbara produkter. Han hånade det så kallade naturliga kretsloppet. Han klagade över livets gång, över kylan och snön samt över hela konceptet med årstidsväxlingar.
    Just då flög en berguv förbi. Berguvar kan på grund av sin storlek och stora klokhet aldrig hålla tyst. Så vill du ha ett gott råd eller en lång föreläsning ska du vända dig till närmaste berguv. Och den där och då aktuelle Berguven slog sig ner på en gren och sade: "Det är lätt att sitta där och klaga! Men du har egentligen bara dig själv att skylla! Varför samlade du inte förråd sommartid som alla de andra skogsborna?"
     "Förråd?" sade Ekorren förvånat "Jag har inte hört ett pip om att samla förråd? Är det så det är tänkt? Att man skall samla förråd sommartid för att senare förtära dessa förråd vintertid?"
     "Just så är det tänkt!" sade Berguven självbelåtet "Ta bara mig som ett sedelärande men blygsamt exempel! Jag började samla redan i maj och idag har jag fullt med möss i mitt skafferi! Obetänksam har du varit, men jag kanske ändå får bjuda på en kall mus?"
     "Tack men jag nyttjar inte möss!" sade Ekorren med viss avsmak "Men här har vi tydligen råkat hamna rakt in i en viktig principdebatt! Varför har ingen informerat mig om förrådslagringsprincipen? Jag har bott här i skogen i hela mitt liv, det vill säga en vår och en sommar och en höst, men inte ett enda ord om livsmedelslagring har nått mig! Så här får det bara inte gå till! Vem är det egentligen som ansvarar för informationen här i skogen?"
     "Jaa, det är i första hand Räven..." sade Berguven som inte alls var nöjd med den vändning som diskussionen hade tagit.
     "Och var befinner sig då Räven?"  frågade Ekorren.
     "Räven raskar över isen, därborta!" pekade Berguven. Och mycket riktigt. Över isen därborta raskade just en räv.
     "Ohoj du där!" ropade Ekorren "Kom hit ett tag! Det är några punkter jag skulle vilja ha lite klarhet i!"
    Räven närmade sig motvilligt: "Vad gäller saken?"
    "Det är alltså ni som har hand om informationsbiten här i skogen, är det rätt uppfattat?" sade Ekorren.
    "Jaa..." sade Räven "Det kan man kanske säga..."
     "Hur kommer det sig då att ni har underlåtit att meddela mig om att allmän lagring av matprodukter skall ske under sommarhalvåret?"
    "Men?" sade Räven "Men det har aldrig utgått separat skrivelse till varje enskild skogsbo om detta. Vi bedömde det nog som tämligen självklart..."
    "Självklart!?" fnös Ekorren "Och ni skall föreställa informatör! För en informatör får inget vara självklart! Här föreligger en uppenbar informationsmiss. för att inte säga ett allvarligt tjänstefel, som jag givetvis kommer att beivra! Nu är ni så god och följer med mig till närmaste högre myndighet!"
     Men Räven hade ingen som helst lust att följa med till närmaste högre myndighet som var Björnen. Och om man väcker den björn som sover på vintern blir denna björn väldigt. väldigt vrång, ja, det där känner alla till.
     "Vänta ett tag!" sade Räven listigt "Om vi skulle göra så här i stället..."
     "Hurdå så här?" undrade Den Obetänksamme Ekorren.
    "Vi skulle kunna utrusta er med ett reservförråd tills en noggrannare utredning kan sättas igång frampå vårkanten. Hela vårt utredningsmaskineri står nämligen så gott som stilla vintertid."
    "Tja?" sade Ekorren "Visa mig ett reservförråd så skall jag besiktiga det. Och sen får vi se."
    "Vi råkar ha ett reservförråd precis här intill!" sade Räven och visade Ekorren en ihålig men trevlig tall fullproppad med nötter, rötter, frukter och bär.
     "Tja! Det här ser väl inte så pjåkigt ut. Det får duga, tills vidare. Vem ligger bakom det här förrådet?"
    "Det var en mycket flitig skogsarbetare av hamstersläktet som släpade och slet sommaren lång. Men tyvärr hamnade han under en fyrhjuling i september och eftersom han saknade anhöriga tillföll förrådet skogskommunen. Så det är bara att flytta in! Jag skickar över alla papper i morgon så får du fylla i!"
    "Vi säger så!" sade Den Obetänksamme Ekorren och flyttade belåtet in i den ihåliga men välutrustade tallen.
    "Puh!" pustade Räven till Berguven som satt helt förstummad på sin gren.
     "Det där var en hård jävel!" fortsatte Räven "Vi måste se till att få han invald i skogsfullmäktige så snart som bara möjligt! Om han får stå utanför fullmäktige kan han nog ställa till en hel del besvär!"
     "Uhu!" instämde Berguven, klokt nog.
     Och snart var Den Obetänksamme Ekorren invald i skogsfullmäktige, vilket bara var början på en lysande politisk karriär som med tiden skulle föra honom till riksdag & regering.
    Men det är en annan historiett, även om det egentligen är samma.