BOSSE ÄR SNÄLL HAN ATT HAN ÄR

Grannar omtalas alltid som par. Ett par exempel:  BosseåGreta, VeraåJohannes, AnnalisaåKent.
     Och när det gäller grannar finns också en dumregel: Ju sämre paret trivs ihop, desto mer envisas paret med att göra "allt" ihop.
     Och nu kom BosseåGreta oväntat över till HanåHon som helst hade velat slippa men vad gör man.
     "Komma över" är en förskönande omskrivning för att lasta av varandra på andra.
     HanåHon suckade invärtes och sa: "Men gu va roligt att ni kom över!"
     "Vi svenskar är alldeles för stela med alla våra inbjudningar1 Annat är det i sydliga länder! Där bara går alla till alla precis hur som helst! Och när som helst! Så osvenskt1 Så spontant! Så trevligt!"
     (Så dumt.)
     Greta följde med ut i köket men Bosse blev kvar, och säga vad man vill om Bosse men han ansågs vara väldigt snäll. Och snällhet ansågs vara bra. Visst. Men Bosses snällhet var så nära släkt med dumhet att man bara blev trött. I synnerhet om man var man. Och det var Han ju. Kvinnor däremot framhöll gärna Bosses snällhet som förebild för de egna, mera normalsnälla, männen. Men skulle verkligen någon kvinna stå ut med Bosses evinnerliga snällhet i mer än ett dygn? Bortsett från Greta då, men Greta var ju dels van och dels i köket.
     Han suckade, satte sig och bjöd Bosse på det Han råkade ha hemma vilket råkade vara gin. Han försökte samtala med Bosse, men Bosse var så snäll att han sällan hade några åsikter om något eller någon, och då kan man tänka sig vilka givande samtal man hade med Bosse, suck.
     Snällhet är trevligt i teorin men odrägligt i praktiken. Ibland. Och kvinnorna var i köket för att fixa något i matväg. Så där satt Han. Och där satt Bosse. Och var snäll. Suck, suck.
     "Skål!" sa Han fyndigt och Bosse höll snällt med. Himla tur det fanns alkohol. Hur skulle det annars gå. Skulle någon stå ut med helnykter snällhet i längden? Vem i så fall? Jesus? Dag Hammarskjöld? Astrid Lindgren? Nä. Ingen. Skål!
     Alkohol är visserligen en välsignelse men i villans värld finns också PRYLAR. Prylar är viktiga. Prylar är till för att prata om, därav namnet PRATPRYLAR.
     Aktuellt exempel på pratpryl var: BASTU.
     "Ööö, jag hörde ni skaffat bastu..?" sa Bosse inspirerat och så pratade man bastu i en kvart. Hur skulle det gå utan pratprylar, det skulle inte gå. Men till och med bastukonversationer svalnar med tiden. Och fruarna fortsatte fixa i köket. Dom till och med skrattade konstaterade Han bittert där Han satt vackert med bara snälla Bosse.
    Vad kan man göra, man kan fylla på: "Ja, jag fyller väl på jag, kluck-kluck-kluck!"
     Och så kunde man konversera kring Bosses nya lättmetallstege några minuter. Men sen var pratprylarna slut. Fanns det verkligen ingenting mer, var verkligen allt slut, hjälp.
     Men! (kom Han på) Det finns musik att ta till när orden tagit slut: "Vad tycker du om för musik?" frågade Han förhoppningsfullt.
     "Jag tycker om all musik" svarade Bosse snällt.
    "Nej, nej, nej, nej! Bara inte den där idiotiska repliken! Suck, suck, suck!" tänkte Han tyst men sa högt: "Men vad vill du höra då?"
     "Ta vad som helst, jag tycker om all musik, ööö..." började Bosse utveckla, den för honom invecklade tankegången "all musik är lika bra, alla människor har samma värde, och, ööö, så all musik är bra, utom,ööö, kanske..."
     "Utom kanske?" uppmuntrade Han. Väldigt vilken fart det var på Bosse! När det gällde att få sprutt på folk var gin tydligen bäst! Även på såna som verkar vara ohjälpligt sinnessnälla! Nu hade Bosse åsikter om musik och allt, nu får vi höra:
     "Utom kanske, ööö, opera..." sa Bosse trevande "dom bara ylar hela tiden och, ööö, jazz är ju bara oväsen, och klassisk musik är bara plinkplonk och sån där jävla modern musik som låter som en motorsåg är bara bluff och popmusik är bara dunkadunka och dragspel tål jag inte och alla dansband är dumma i huvet och inga av dom yngre kan sjunga och alla äldre är antingen döda eller mossiga så när man börjar tänka efter, ööö, blir, ööö, all musik, bara buller..?" tänkte Bosse efter, kanske för första gången i sitt medelåldriga liv.
     "Men vad vill du höra då?" sa Han desperat. Men egentligen utan hopp.
     "Ta vad som helst!" sa snälla Bosse "Jag tycker om all musik."
     Ingen musik blev det, men Han fyllde på det som gick, och lite till. Sen gick Han ut i köket för att se hur det gick där. Bäst kolla så kvinnorna inte hade det allför trevligt, någon jämställdhet får det vara i ett hushåll.
     Bosse satt snällt kvar i soffan. Utan sällskap och utan musik, men med gin i glaset.
     Han var snäll Bosse. Att han var. Det sa alla. Bosse var så snäll att ingen i onödan ville vara med honom. Ingen utom Greta, men Greta räknas inte. Hon var dels van, dels i köket. Då är det väl ingen konst vara med någon, då man får vara i ett annat rum.
     Bosse var snäll han. Att han var.
     Han är snäll han Bosse. Att han är.
     Bosse är snäll.
     Det är sällan man stöter på såna som Bosse i litteraturen.
     Det är därför man blir glad över att stöta på litteraturen.