KOLLEKTIV SÖRJA

En del har otur. Som nu då med Palme.
     En del satsar fel. En del har otur. Som nu då med Hon och Palme.
     Palme gick på bio. Det var det sista han gjorde, och så var det dags börja sörja. Sörja kollektivt. Alla skulle sörja.
     Men nu var det så att Hon alltid hade pratat illa om Palme. Att prata illa om Palme hade alltid gått hem. Klart att nån då och då försvarade Palme lite lätt, och så fick man en lagom liten debatt som spetsade festen. Inga problem, det hade varit hur trevligt som helst att prata illa om Palme. Men nu stod Hon där vackert.
     Men sagt var sagt. Det gick inte att backa. Att nu plötsligt börja prisa Palme skulle bara göra saken värre. Att hålla tyst var bäst. Och egentligen hade Hon aldrig brytt sig om Palme. Palme var bara en manlig maktsymbol, och såna skulle man prata illa om. Som kvinna. Trodde Hon. Gjorde Hon.
     Men nu hade Hon ingen rätt att sörja, och att sörja var nu en gång det roligaste Hon visste.
    Egentligen för sorgligt för ord, men jag försöker ändå, och jag tar hela sörjan från början: Hon hade sörjt Finland, och balter, och Ungern, och Hammarskjöld, och Kennedy Ett och Kennedy Två, Martin-Luther-King, Gustav-Den-Femte och Gustav-Den-Sjätte, och Folke Bernadotte fast bara så smått, och Raoul Wallenberg fast han levde visst på nåt konstigt vis, och kusiner, fastrar, mostrar och allt vad släktingar nu kan kalla sig.
     Men den här gången fick Hon inte vara med och sörja. Hon hade himla otur med Palme. Hon var utanför. Ensam. Isolerad. Och kaffesugen.
     Alla Andra fick vara med i den kollektiva sörjan. Alla Andra fick tända ljus. Alla Andra fick skräpa ner med blommor. Alla Andra fick bli rödögda, goda & ädla.
     Ooo den härliga sorgen! Ooo den härliga gråten! Och, ooo ooo ooo, framförallt den härligt självbelåtna sorgkänslan.
     Men. Hon hade bundit upp sig. Gick inte att nu plötsligt sadla om till påbjuden Palmedyrkan. Men Många Andra sadlade om. Vilken tur Många Andra hade, ooo vilken tur.
     "Ingen blir väl bättre av att bli mördad?"  tyckte Hon surt i smyg. Men Många Andra tyckte annorlunda. Hon var ensam, isolerad, bitter, butter, sur, samt kaffesugen som sagt.
     Och, om inte kaffe hjälper, vad hjälper då?
     Kaffe hjälpte inte. Sorgen över att inte få vara med och sörja var för stor. Och därtill kom tankarna: "Men tänk om jag ändå, på nåt konstigt sätt, är ansvarig, eller så..?"
     Det anses klurigt att anklaga Wagner för Hitler. På något vis. Liksom retroaktivt. Va.
     (Nietzsche ska vi däremot inte dra upp. Är man så svårstavad har man rätt vara i fred.)
    Och! Säger jag eder! På precis samma sätt äro alla som förtalat Palme också ansvariga för hanses död! Vilket inte ens behöver bevisas! Amen.
     Nä. En del har otur. En del satsar på fel häst, utan att ens fatta att det är en häst. Och Hon fick inte tända ett enda ljus. Hon fick inte sitta och småsnyfta i en enda kyrka. Hon fick inte känna sig ädel & god. Hon fick egentligen ingenting, och bara att passera en blomsteraffär blev en pina. Hon var utanför allt och alla. Alla Andra fick sörja och ha kul.
     Sorgligare kan det inte gärna bli. Eller det kanske det kan.
    Men idag vet vi att bättre tider skulle komma även för henne. Det skulle komma Diana, Estonia och Noshörningen Nelson.
     GLÖM ALDRIG NOSHÖRNINGEN NELSON!
     Det skulle komma massor med mysigt elände. Inga problem. Hon skulle få sörja så det stod härliga till. Hon missade visserligen Palmetåget men det går fler tåg. Sorgen anländer till stationen varje helgfri torsdag.
     - Men maken? Hon var gift sa du? Vad gjorde han?
     - Han var som tystlåten. Han hade inte sagt ett ord om Palme. Eller om någon.
    - Vad gjorde han för att stödja henne i hennes sorg?
    - En bra sorg behöver inte stödjas. En bra sorg står för sig själv.
    - Hur gick det sen då?
     - Sen gick sorgen över av sig själv. Som så ofta.
     - Vem talade Hon illa om nu då?
     - Skolan.
     - Ah! Skolan. Ett säkert kort.
     - Kanske. Vi får se. Men man skulle kanske lära sig mer om man fick färre läxor och fler facit.
     - Kanske.
     TÄND ETT LJUS! SLÄNG EN BLOMMA! BLI RÖDÖGD! BLI SENTIMENTAL! GÅ I KYRKA! GÅ DIREKT TILL KYRKAN UTAN ATT PASSERA FÖRNUFTET!
     BÖRJA SÖRJA: Och vid vägkanten där en berusad bilist lyckades köra sig själv och två till åt hellwitti - tänd ett ljus! Jo, han var en skitstövel. Visst var han en riktigt skitstövel. Men nu är han död, det är viss skillnad. Tänd på!
     VILKEN SÖRJA: Om så Djävulen själv dog i en trafikolycka skulle det snart tändas tusen djävulsljus
     men nu får du väl ändå ge dig.