onsdag 1 februari 2012

TÅGKORRIDOR

(Steg kommer!)
Han: Menhäj!
Hon: Mmm?
Han: Känner du int igen mäj?
Hon: Njäää?
Han: Stig-Åke? Vi gick ju i samma klass och allt!
Hon: Jaså, DEN Stig-Åke.
Han: Jajamen!
Hon: Jaha. Så du lever än.
Han: Jo men no är de präcis, ja kommer direkt från Thailand.
Hon: Thailand, ja det kan jag tänka mig.
Han: Dom var visserligen små, men dom var snälla till tusen!
Hon: Kvinnorna?
Han: Ja intfan menar ja hundarna, höhö!
         Och du far också norrut, är det hemlängtan?
Hon: Nej det är begravning.
Han: Åjdå! Är det pappa eller mamma?
Hon: Båda.
Han: Åjdå det var inte dåligt, roligt menar jag. Även om det kanske blir billigare när man kan slå ut  
         det på två
Hon: Jag ser det knappast som något nöje.
Han: Dä präcis som tandläkarn, men dit måst man ändå, vare sig man vill eller ej! Häromnyligt drog han ut en tand på mig och blodet barra forsa, ser du håle, längst in, kolla vicken krater!
Hon: Det är i alla fall vackert här uppe i Norrland.
Han: Då skulle du sett Thailand, där var det vackert värre! Mycke sand, mycke mat, mycke dricka och mycke folk, fruntimmer mest faktiskt vad ja kunde se.
Hon: Vackert, men väldigt, väldigt många granar...
Han: Men älg hade dom inte, annars hade dom fanimig allt!
         Joo, det var ett tag sen. Det var det. Tiden går som man säger söderut. Men du ser ändå rätt ung ut för att vara så pass, jaa, jämnårig.
Hon: Tiden gick och jag fick en ny hund.
Han: Men det var då förbenat bra, va va de för märke på han då?
Hon: Hon var en labrador. Men det blev aldrig samma sak. Och sen flyttade jag söderut.
Han: Hela den där hundhistorien, va säger du, dä ju tusen år sen, de glömmer vi va?
Hon: Man är känslig i den åldern. Man glömmer ingenting.
Han: Men om man tänker efter, hundar brukar inte bli så förbenat gamla, han skulle ändå varit dö ida?
Hon: Jaja. Vi ska alla den vägen vandra. Och så vidare.
Han: Jo dom säger visst de en del.
         Höddu, från de ena till de andra, har du hunni skaffa nå yrke, eller är du gift på heltid, eller nå?
Hon: Jag är väl snarast skild på heltid.
Han: Åjdå! Men no kan du väl få tag i nån ny om du ligger i?
Hon: Och så är jag lärare på gymnasiet.
Han: Åjdå, gymnasiet.
Hon: I Örebro.
Han: Åjdå, Örebro.
Hon: I matematik och fysik.
Han: Men huvva, hur är det då menar jag?
Hon: Det är ett yrke.
Han: Ja förstår präcis hur du menar. Fast schälw har ja no mest jobbat me lite av varje. Älgjakten tar ju mesta tiden.
         Höddu, ja råka få me mig en flaska från resan, vill du smaka? Kolla kolla vicken fin bild på etiketten med palmer och allt!
Hon: Nej tack.
Han: Aah! Törs du verklitt int smaka?
Hon: Nej tack, jag ska snart sova.
Han: Det där med sova är väldigt olika. En del sover aldrig, andra sover dygnet runt och schälw ligger jag väl nånstans mittimellan. Aah! Starkt men gott, jag tycker man blir som törstig när man åker tåg.
         Fast det var ju bra du glömt bort hunden, och allt, och det.
Hon: Glömt har jag inte, men nu glömmer vi det där.
Han: Ja, ja minns då inte särskilt mycke schälw! Vi va ju ganska fulla allihop också.
Hon: Inte minst hunden.
Han: Ja fifaan va kul vi hade!
Hon: Inte hunden.
Han: Jomen han hade också kul. På sitt sätt, jag såg han vifta på svansen en sväng. Iallafall i början, innan det började gå snett på slutet.
Hon: Godnatt.
Han: Godnatt? Undrar vad hon mena med det? Man hinner knappt säga nå innan kvinnerna stänger dörren. Annat var det i Thailand, där var det då inga dörrar direkt. Men här hemma i Sverige är kvinnerna känsliga som, ja, ja vet inte som vad, fast ändå blir kvinner äldre än män, det är konstigt med kvinner och djur, och allt, och det.
         Aah! Undrar nu åt vicke håll dom satt kaffevagnen? Vi säger väl DITÅT!
(Steg går!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar