H.C. Andersen skrev sagor och sagan om "Kejsarens nya kläder" känner alla till. Tror alla, men en repetition skadar aldrig: Det var en gång en kejsare som var klädtokig. En kejsare var en slags högavlönad kung och eftersom kejsaren tjänade bra köpte han kläder till tusen. Men en dag kom två bedragare...
"...och sade, att de förstod konsten att väva det allra vackraste tyg man kunde tänka sig. Det var inte bara det, att färgerna och mönstret var ovanligt smakfulla, utan de kläder, som syddes av tyget, hade den förunderliga egenskapen, att de var osynliga för varje människa, som inte dög till sitt ämbete eller också var otillåtligt dum.
- Det vore ju ena förträffliga kläder, tänkte kejsaren, om jag hade dem på mig, så skulle jag kunna komma underfund med, vilka män i mitt rike, som inte duger till det ämbete de innehar. Jag kunde skilja de kloka från de dumma, ja, det tyget måste genast vävas åt mig! Och han gav de bägge bedragarna en stor summa pengar på hand, för att de skulle börja sitt arbete."
Och sen börjar bedragarna bluffa att dom väver va och så skickar kejsarn några gubbar för att kolla det hela men när gubbarna inte ser nå tyg alls blir dom nervösa värre och tänker att de va då själva fan att man ska va oduglig och dum men så kommer en av dom på att dom ska bluffa och sen när gubbarna kommer tillbaka till kejsarn för att rapportera säger dom att tyget var tjusigt till tusen men sen blir det då dags för kejsarn att själv kolla kläderna som bedragarna påstod nu var klara men kejsarn ser inte heller någe och bedragarna bara låssas att dom klär på han men i själva verket finns det ju inga kläder alls och till sist blir kejsarn ändå tvungen gå näck ut på stan för att visa upp sina nya fina kläder för alla fast sagan säger inget om kalsonger men i alla fall så vågar inte en enda stadsbo säga något för ingen vill verka oduglig och dum va.
"Ingen ville att någon skulle märka, att han ingenting kunde se, för då hade han ju varit oduglig i sitt ämbete eller varit mycket dum. Ingen av kejsarens dräkter hade gjort sådan lycka.
- Men han har ju..."
...jävligt häftiga kläder! sade ett litet barn, ty det lilla barnet var manipulerat av mode med mera. Därför såg det lilla barnet mer än alla andra. Först av alla såg det lilla barnet kejsarens nya kläder!
Se det var ett duktigt litet barn som såg vad man skulle se. Och det smarta lilla barnet fick förhöjd månadspeng som kom väl till pass när det sluga lilla barnet köpte kläder, och köpte kläder, och köpte kläder, och har det listiga lilla barnet inte slutat köpa kläder så köper han väl än.
Det var alltså den nya sagan om kejsarens nya kläder. Om du inte riktigt har förstått får du väl fråga någon. Men det är dumt att fråga H.C. Andersen för han är dels död, och dels dansk. Och danska begriper ingen, och de döda är ofta kryptiska.
Odrägliga barn och sentimentala sjöjungfrur, jaja, dessa danskar och allt vad dom kan hitta på.
Men man behöver egentligen aldrig bry sig om författarnas avsikter och åsikter. Intentioner är ingenting och åsikter och avsikter är bara byggnadsställningar som kan plockas bort när det litterära bygget väl är klart.
Och ingen har väl någonsin köpt budskapet i "Kejsarens nya kläder"? För att köpa myten om det ack-så-kloka barnet måste man själv vara väldigt barnslig och omogen.
Det är därför det finns förbud mot reklam riktad direkt till barn. Det är nämligen mycket lätt att lura barn. Vilket alla vet, men ingen säger högt, ungefär som i sagan.
Och lika lätt som det är att lura barn, lika lätt är det att skilja på form och innehåll.
Men om du inte kan skilja på form och innehåll kan du inte skilja på H.C. Andersen.
Och då bör du nog läsa något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar