FYRTIOTREÅRSKRISEN

Nu Conny och fyrtiotreårskrisen (farligast av alla kriser) och Conny till att börja grubbla, till att börja slarva med rakningen och till att börja säga: "Vad har jag egentligen fått ut av mitt liv?"
     "Du har ett hus, en hund, en bil, en båt, en fru samt två tonåringar!" försökte frun, Marie.
     "Äh! Vad är det! Det har ju alla!" sa Conny bittert och hällde upp det vin varav ingen blir glad.
     Marie smuttade solidariskt och försökte förstå. Kvinnor försöker ofta förstå, även när kvinnor inte förstår ett dugg, så Marie försökte förstå och Conny försökte bli full, men Conny ohjälpligt fast i farliga fyrtiotreårskrisen och Marie hjälplös i trevliga tresitssoffan.
     Ny klunk. Ny natt. Ny dag.
     Conny bakfull i badrumsspegeln: "Faaan också! DOM hade lurat honom! DOM hade lovat honom allt men han hade inte ens fått hälften! Många hade visserligen fått ännu mindre, men alla som fått mer irriterade mest! Tänk alla rika! Tänk alla kända! Tänk alla smarta! Som blåser skattemyndigheten och drar till Bahamas!Tänk alla som ständigt skaffar nya fräscha fruar! Tänk alla som får skaka hand med kungen! Tänk!"
    Och Conny helt oväntat (för alla utom för mig) till att plötsligt börja intressera sig för åsikter, ideologier, tankar, tidningsartiklar, debatter och annat kulturkrafs som han dittills föraktat och Conny till att upptäcka "Ohoj! Här finns massor med grejer!" och Conny till att besöka åsiktsmarknadens varuhus och komma hem först frampå kvällen med bakluckan full.
     "Men, vad har du nu skaffat?" sa Marie och försökte låta positiv.
     "Åsikter i storförpackning!" sa Conny ivrigt, packade upp och visade.
     "Jaha?" sa Marie men menade "Nähä!"
     " Om man köpte tjugo åsikter fick man en hel halv ideologi på köpet!" meddelade Conny förtjust.
     "Vad ska man ha en hel halv ideologi till?" undrade Marie.
     "Den går bra frysa in!" påpekade Conny.
     "Men? Men vad gör man egentligen med alla dom här åsikterna?" envisades Marie.
     "Man bär dom såhär, eller såhär!" demonstrerade Conny.
     "Jaha..." sa Marie. Glad över att Conny var glad. Jovisst. Men samtidigt oroad över att han hade förändrats. Förändringar är farliga saker. Man vet vad man har, även när man inte har något särskilt. Men man vet inte vad man får för man när mannen förändras. Farliga saker det där med förändringar.
    Marie var tveksam men Conny var fyrtiotre och kastade sig handlöst in i åsikternas nya spännande värld. Inte en dag utan att han drog på sig en tre-fyra åsikter och gick ut för att visa upp sig. Släkt, vänner och grannar började gömma sig bakom gardinerna för att slippa se (och framförallt höra) eländet, men inte märkte Conny något inte! Nä Conny var lika nyfrälst och glad för det.
     Så en dag knöt Conny på sig en prickig religion, drog på sig alla åsikterna samtidigt (lager på lager) och la alla ideologier i en svart sopsäck som han släpade efter sig på trottoaren som en stor svart fet hund. Och så gick Conny fram och tillbaka, fram och tillbaka genom villaområdet ända tills DOM kom och tog han, någon hade ringt.
     "Hur var det här då?" undrade DOM rutinerat.
     "Här vare bara bra!" sa Conny och började entusiastiskt visa upp allt han hade men DOM ville inte vara med om några dumheter: "Följ nu snällt med här bara! Kliv upp i bilen sa jag! Låt skräpet ligga kvar! Sitt still och snacka inte så förbannat!"

Efter ett halvår var Conny hemma i villan igen. Nu var han som vanligt. Fast fyrtiofyra. Den farligaste av alla kriser var över.
     "Det kan man kalla fyrtiotreårskris!" sa Conny stolt.
     "Det lär vara vanligt hos män" sa Marie och förstod och förstod och förstod.
    "Jomen det var visst ett osedvanligt svårt fall!" hävdade Conny belåtet och det höll väl Marie med om. Samtidigt började hon bäva lite lagom vid tanken på att själv snart fylla fyrtiotre.
     Men kanske att allt det där är lättare för kvinnor?
     Kanske. Inte vet jag.