NÄRKONTAKT I ÖVRE NORRLAND

Jag är mest känd som cyklist men ändå har många undrat: "Har han verkligen inge körkort eller nå?"
     Nä, det har han verkligen inte men en gång körde jag nästan bil.
     Fåsenu, dä måst ha vari sextitre när jag låg inne i Boden för att försvara Boden mot förtal, eller var det sextifyra?
     Vi säger sextitre. Det är ändå ingen som bryr sig och sanningen ska hur som helst lära sig att sitta vackert, det är litteraturens huvuduppgift, alltså: Sextitre.
     Vi var ute på en sån där militär övning där man först satte upp tältet och sen rev ner tältet igen. Det ansågs vara väldigt lärorika övningar och vi var en liten patrull som dessutom skulle slänga ut trådar i terrängen.
     Trådar i terrängen, vad skulle det vara bra för? Jo, sen skulle man prova telefonera genom trådarna man slängt ut. Om det då gick bra telefonera var det bara börja rulla upp trådarna igen. Men om det inte gick telefonera fick vi fortsätta slänga ut trådar ända tills man kunde höra vad man sa:"Kalle Adam, Kalle Adam! Förbindelsen provas! Klart slut!"
     Det var väldigt Sisyfos-artat det hela med tråd och tält och telefoner och med hela artilleriet egentligen. Om Beckett hade legat på A8 hade han aldrig behövt hitta på den absurda teatern, han hade varit nöjd ändå.
     Men mest var det pauser och raster och inget särskilt som vanligt och då var det en som kom på att jag borde lära mig att köra bil. Vi hade visserligen ingen bil men vi hade en Niehunnratrea, det var som en jeep fast med tält ovanpå.
     Körkort hade jag alltså inte, jag var väl den ende på A8 som saknade körkort, bortsett kanske från någon fyllerist, men nu satt jag ändå bakom ratten på Niehunnratrean och växlade upp och ner, upp och ner, som en inföding.
     Riktigt varför man skulle växla fattade jag aldrig men det hörde tydligen till god ton, och inte gjorde det mig nåt, upp och ner, upp och ner!
     Växlar ja. Här kräver texten en liten utvikning, eller kanske snarare utbuktning: Jo, jag var alltså cyklist från början, men det här var i början på sextitalet då cyklarna för det mesta saknade växlar så jag var ovan växla men växlade kanske just därför desto mera, upp och ner, upp och ner, det gick undan värre där ett tag.
     Vägen var inge vidare, en smal och slingrig skogsväg men som tur var fanns där inga andra fordon och farten var väl ändå inte särskilt hög, ska vi säga kring sexti, högst och det var rätt lätt köra bil tyckte jag ända tills vägen plötsligt tog slut och just där hade nån dåre ställt en lagård.
     Och pang in i lagårdsväggen.
     Och allt vart som tyst ett tag.
     Men så kom hemmansägaren ut ur sitt hus och synade välvilligt skadorna som var mycket måttliga. Nån enstaka bräda åt hellwitti bara.
    Nu måst man minnas att det här var på sextitalet och då ansågs Folket vara bra. Och eftersom hemmansägaren ansågs tillhöra Folket fick han en tia för brädan. Bra betalt för en gammal bräda på den här tiden.
     Så var det. Så gick det till när jag nästan körde bil.
     Det var en skakande upplevelse, men lärorik, och jag drog många slutsatser.
    Först drog jag en slutsats som sa: "Det var helt enkelt inte MENINGEN att jag skulle ha körkort!"
     Sen drog jag en annan slutsats som sa: "Du kommer att möta Folket flera gånger i ditt liv, men dessa möten kommer inte alltid att bli konfliktfria!"
     Även patrullen hade synpunkter, en sa: "Kan väl vara värt en tia å få närkontakt med Folket!"
     En annan sa surt: "Faaan också! Nu får ja skäll när ja kommer tillbaka med Niehunnratrean buckli å jävli!"
    Men en tredje genmälde: "Nåvagöre? Dä int din bil! Staten bjuder på varenda buckla!"
     "Det heter inte Staten, det heter Samhället här uppe i Övre Norrland!" påpekade en fjärde som såg lite längre än vi andra. Men så var han också furir, vi andra var bara vanliga meniga.
     Själv var jag väldigt menig på den här tiden. Jag var bara arton-nitton och det är ju ingen ålder men ändå ganska vanlig när man är ung och militär.
     Fast om man fattat hur ung man egentligen var då, hade man väl dött direkt.
    Det är bängligt värre vara ung när man är i den där åldern.
    Och visst finns det många problem i Övre Norrland, visst gör det, ta bara gruvorna, skogarna, älgarna, mopederna och knotten.
     Men att vara ung och militär kommer nog ändå alltid att vara värst.