LANDET LAG-OM

Landet Lag-om var ett mycket snällt land. Landet Lag-om ville skydda alla sina medborgare mot allt ont. Och Landet Lag-om kom på: Lag-om-cykelhjälm!
     - Jättesnällt! tyckte alla, utom cyklisterna som tyckte att cykling även utan hjälm var nyttigare än ingen cykling alls, men Landet Lag-om avfärdade föraktfullt: - Vad som är nyttigt bestämmer jag!
     Och det blev lag-om-cykel-hjälm.
     - Men var är alla cyklister? undrade Landet Lag-om när han nästa morgon välvilligt blickade ner på gatan.
     - Cyklisterna slutade visst att cykla... mumlade medhållarna.
     - Lömska typer! Men vad gör dom då istället? undrade Landet Lag-om.
     - Dom åker kanske buss? gissade medhållarna.
     - Då inför vi lag-om-buss-åkar-hjälm! sa Landet Lag-om beslutsamt, man måste skydda människor mot deras egen dumhet.
     Och så gjorde man det. Och så slutade folk att åka buss.
     - Faan också! sa Landet Lag-om besviket, men upptäckte så att bilåkandet ökat kraftigt: - Aha! Det är där dom gömmer sig!
     Och lag-om-bil-sitteri-hjälm infördes med omedelbar verkan.
     Medborgarna slutade i stort sett att åka bil men på trottoarerna smög det  omkring en hel del suspekta typer: - Hallå där! Försök inte! Lag-om-fotgängar-hjälm!
     - Nu har vi räddat många små liv! sa Landet Lag-om belåtet, men vart tog dom rädda små liven vägen?
     - Dom sitter väl hemma och tittar på teve? trodde medhållarna.
     - Utan hjälm? Tänk om dom ramlar ur tevesoffan! Ujujuj! Då inför vi lag-om-teve-tittar-hjälm! sa Landet Lag-om och nu blev befolkningen så paralyserad att ingen vågade dö på en vecka. Nollvisionen var äntligen genomförd.
     Men så snubblade en gamling på en matta och lag-om-totalförbud-mot-mattor snabbinfördes.
    Och där ramlade en åldring ur sängen, lag-om-sov-i-säng-förbud blixtinfördes eftersom det på grund av fallhöjden var säkrast att alla alltid sov på golvet. Livet blev hårt, men tryggt.
     - Allt det här kommer att rädda en FÖRFÄRLIG massa liv! trodde medhållarna men när man samlade ihop siffrorna visade det sig att dödligheten fortfarande var etthundra procent. Varken mer eller mindre. Precis som vanligt.
     Men nu blev Landet Lag-om nästan arg: - Det var då ena jävla otacksamma typer! men en påhittig medlöpare föreslog den slutgiltiga lösningen: Lag-om-absolut-förbud-mot-att-ständigt-springa-omkring-och-dö-lite-hipp-som-happ-och-därigenom-sabotera-statistiken!
     Det hade förstås avsedd effekt. Ett tag. Men snart var allt som vanligt igen. Nedrans.
     Det är himla otacksamt att försöka vara snäll mot såna som vägrar att förstå sitt eget bästa.
     Och att ständigt slita som ett djur med att lägga livet tillrätta för människor som inte vill ha sina liv tillrättalagda.
    Landet Lag-om gav upp. Han abdikerade, eller la av som man numera säger.
    Landet Lag-om var trött, intill döden trött.
    Han var sörjd av alla, men saknad av ingen.
    Den som bestämmer åt andra, faller själv däri.