MEN VI ÄR INTE DÄR ÄN

Som om backarna börjat bli brantare och brantare. Det är nå fel på den här backen. Den var inte så här brant förr. Och en vacker dag orka han inte cykla ända upp. Han bytte bakdrev, han lagade växeln. Men hur många växlar man än har kan man aldrig lura bena. Aldrig. Barn går bra lura, ben aldrig. Det var bättre backar förr. Större. Mycket större. Fast mindre. Fast bättre. På nå vänster. Men så länge man får behålla maten ska man inte klaga. I alla fall inte på maten. Och så länge man får behålla cykeln rullar det på rätt bra.

Men tänderna ska vi inte tala om. Inte ett ord om tänderna, om tänderna måste man tiga. Tänderna gulnar och glesnar och en vacker dag blir det väl frågan om ändå inte. Nå men vi är inte där än.

Och en vacker dag fick han ryggskott eller nåt åt det hållet. Han hade aldrig haft problem med ryggen förr men nu var det dags.
     "Hur har du det med ryggen?" var det en som fråga.
     "Javafan man får väl lära sig leva med den där skiten!" svara han.
     Och det får man väl. Vi lever väl i ett fritt land. Fast det där med frihet är bängligt värre, det ska vi inte gå in på, inte här.

Och sen då sex. Förr kunde man få utlösning flera gånger om dan. Fast på natten. Fast då var man ju ung. Om ens det. Men sen gick det dåligt då man druckit. Man fick vara väldigt försiktig med alkohol om man hellre ville satsa på sexet. Det var väl nackdelen. Eller fördelen. Eller båda. Man måst välja, sex eller sprit eller snusk eller Explorer, ibland blir det bängligt värre välja. Framförallt om man vill välja rätt och en vacker dag blir det väl tvärstopp. Jo vi är inte där än men det är bara en tidsfråga, å andra sidan är allt en tidsfråga.

Håret glesna och gråna eller blev snarare som grönt. Och en vacker dag är det inge snack om saken. Då återstår bara köpa keps. Köpa keps är det enda som hjälper. Inte är det roligt och inte hjälper det ett dugg men vad ska man annars göra. Fördelen med köpa keps är att man ofta får kepsen på köpet när man köper något annat. Problemet är bara hitta  något annat men problem är till för att lösas som man sa förr, så vi får se hur jag gör.

Vänner flyttar eller bara försvinner. Och en del vänner är inte längre vänner fast fiender är väl ändå att ta i. Och en del vänner går till och med och dör, nog är väl det att överdriva det hela, man blir som paff, det är ett jävla sätt egentligen, men man är inte där än.

Skulle vara om det sitter några bortglömda gamla vänner på ålderdomshemmet och trycker. Men ålderdomshemmet har dom lagt ner för länge sen. Nu bor där bara flyktingar. Det blir inte riktigt samma sak med flyktingar som med folk. Och inte är dom ett dugg gamla heller dom flesta. Men det blev väl för dyrt för dom med alla gamla. Eller för trångt. Eller mögel. Numera ska alla gamla helst bo hemma eller ännu hellre ligga i graven. Då trivs dom. "Inge schlams i vår kommun!" som det står på skyltarna. Det tog dom hundratusen för att hitta på. Men en vacker dag sitter man väl själv där i en gungstol. Utan att ens orka gunga själv. Precis som när man var liten. Man är tillbaka där man börja. Fast aningen äldre. Alldeles ensam. Utan hund. För hunden har kommunen lagt beslag på och låtit dräpa. Och sen säljer kommunen skinnet till kineserna. Och kallt blir det också när man sitter stilla. Kallt nå så in i spisen och när sen då lannstinge vill ha tillbaka sin filt, hur kommer det då å gå om vintern blir kall. Huwwa. Undrar om det alls bär sig för dom hela det här spektaklet med skatter och kommunalråd och lannsting och det. Men numera har man ju inte mycke göra med själva samhället och tur det

Kroppen är i stort sett som han är. Betydligt äldre än man själv och klenare än Fantomen. Inge göra åt kroppen just. Men så länge själen rullar på hoppar här inga halta hästar i farstun som man säger. Och dom säger att ett glatt humör är den bästa huvudkudden. Kanske det. Men jag vet ändå inte. Jag behåller vanliga kudden för säkerhets skull och en vacker dag tappar man väl hela humorn i sjön. Då står man där vackert där man sitter. Eller ligger. Och läkarna står maktlösa runt omkring en och bara glor. Men vad kan läkarna göra åt sjukdom och sånt. Läkarna kan inge göra. Läkarna kan bara skaka på huvet. Det kan man lika gärna göra själv. Än så länge. Men utan humorn är egentligen allt ingenting. Hälsan och humorn, och en till jag glömt namnet på. Utom dom tre i behåll står man sig slätt. Har man en gång mistat humorn kommer han aldrig igen. Säger dom som provat. Då ligger han bara kvar där på sjöbotten. Rostig och jävlig. Som vi alla till sist. Men vi är inte där än.

Och en vacker dag är det dags stulta fram till graven. Fast nu måste man ha hjälp för att stulta. Då har det gått långt. Då har man gått för långt, då har man hållit på för länge. Hoppas dom grävt duktigt pojkarna så man ryms ordentligt. En del gravar nuförtiden är ju små nå så förbenat. Knappt dom skulle får ner ens en ekorre. Va nu han sku dit å göra. Men bara för att man är död vill man inte veta av nå schlams. Men jodå. Här ser väl bra ut. Härifrån. Gott om plats för armarna i alla fall. Om man skulle få lust vifta till. Nu har dom bara fylla på jord pojkarna så man får det isolerat och mysigt oppanpå. Och sen sköter naturen resten. Det blir gräs och grejer gisssar jag. Inga problem. Nu är man här.

Men här har man väl inte mycke säga till om just. Men va ska man egentligen dit opp å göra. Det sa dom aldrig. Dom predika bra men förklara dåligt. Det behövs mer forskning och mindre religion var det nån som sa på radion. Och förr kunde visst folk konsten att dö som folk. Fast förr dog folk förstås som flugor. Hur det gick för flugorna sa dom inge om på radion. Man får aldrig reda på allt man vill veta. Aldrig. Själv har jag alltid varit petnoga med liv och död och masonit och det. Och vi är i alla fall några stycken som vill veta precis hur det blir sen. Lite detaljer och det. Så man kan välja själv sen i lugn och ro. Och sen får man väl höra med dom vad dom säger. Vad dom har å komma med. En säger si och en säger så, men vi är inte där än. Men vi är på god väg.