Man hade kanske inte så mycket att vara glad för men i gengäld var man desto gladare förr i tiden man visste väl inte bättre heller ofta visste man inte ens att det var förr men alla gamla Ulebor var glada som lärkor om jag minns rätt det kommer jag väl ihåg.
Det fanns gott om original som skrek och svor och gormade och gick an men ändå var glada innerst inne där det inte gör så stor skada ta bara en sån som alltid gick på den där gatan som alla gamla Ulebor minns med fötterna utåt men näsan inåt dom säger såna original är svåra att framställa idag på grund av hästhuseffekten.
Jag kommer inte ihåg vad gatan hette den är borta nu fast kvar på samma ställe och med samma namn men att gatorna ändå inte är som förr beror på ATP säger dom alla gamla Ulebor minns förstås ATP och hur glad och munter han alltid var trots att han inte hade det lätt han heller alla gånger med alla elaka ekorrar men ATP behandlade alla olika hon var hård men orättvis en riktig lurifax och han är död nu sen många gånger om.
Han började med två tomma påsar längst neri stan och gick ofta förbi det där stora lilla huset som brann sen det blev en rekorderlig brasa och redaktörn var på plats öggonaböj alltid lika glättig och glad men samtidigt barsk vrång och ogin fast väldigt väldigt klämmig inte minst mot småflickor och rak i ryggen som en spiskrok och han hette så mycket som alla gamla Ulebor minns.
Det bör ha varit samma år som det brann eller tidigare eller senare och brandchefen förstås på plats och tittade och pekade och skrattade inte ett dugg rädd eldsvådor fast han sett så många i sina dar tvärtom alltid positiv till rök och krök och sen slingrade han sig gärna upp genom stan och slutade väl egentligen aldrig eftersom den gick runtruntrunt rena rama rajtantajtan som det står i Bibeln versen har jag i stort sett glömt men det var ovanligt många kometer just det där året och dom säger kometer betyder tur till tusen.
En väldigt glad gata alltid på ett sprudlande humör och slagfärdig som få och innan den blev bas för kåren bodde han i det där stora gula huset som dom rev sen eller renoverade som man numera säger och det hade under kriget varit lite av varje det blir gärna så med hus i krig och kanske någon enstaka gammal Ulebo kommer ihåg det där gröna lilla huset och vad man egentligen hade hela det där stora kriget till i längden.
Det där gamla gröna kriget och det var varmt nå så in i spisen och folk dog som flugor och tvärtom men själv blev jag konfirmerad och fick mina första byxor inlindade i smörpapper fast då kom spanska flugan och hela sommaren var det gott om getingar av alla de slag och radion kom men försvann sen frampå höstkanten och någon bytte bort en gammal kung mot en något yngre det gick hur bra som helst ingen märkte någon skillnad men sen fick jag en utombordsmotor som aldrig ville starta eftersom den inte tyckte om att fiska på grund av masken eller om jag blandar ihop han med en spark och nu idag är jag så gott som totalrenoverad med nya kullager i knäna och allt.
Bingbångbingbång lät kyrkklockorna men då blev polisen så arg att han förbjöd alla kyrkor och lät riva rubbet det fanns ett torn också där man förvarade klockorna på natten så ingen skulle behöva frysa men elektriskt gasljus fick han först långt senare när sista hästen hade gått omkull och någon enstaka Ulebo minns kanske att det var vanligt med kyrkor förr i alla fall ute på landsbygden dingdångdingdångochsåvidare ett jävla liv när man skulle sova och allt vad dom kallade sig en hette Oden och en hette Tor och en hette Braja och så fanns det två till så någon brist på isbrytare var det då aldrig direkt
Dom var gul och glad och hade alltid ett vänligt glåpord att kasta på alla och envar och gamle domprost Sebbedin har jag glömt namnet på men han är hur som helst död sen många långa år och bodde i själva kyrkan i en grav under själva golvet och brukade alltid nypa alla gamla Ulebor i själva näsan när dom passerade vilket dom ogärna gjorde på grund av feghet och förkylning.
En burlesk men ändå godmodig humor jämfört med mången annan humor på den här tiden då man fick slita såväl skor som ont som hund och ujujuj att Lubbedin kunde nypa till när han riktigt var i tagen sådan humor kommer sällan tillbaka på samma sätt som lungsoten som var populär då den var inte heller alltid att leka med även om han var en livad lax och alltid pigg på lite rajraj i alla fall sen på kvällen när han ätit och fått lite i sig.
Den började på ett ställe och slutade på ett helt annat ställe utan att egentligen göra särskilt mycket väsen av sig på många sätt en helt vanlig gata men vi ska ändå alla den vägen vandra vare sig vi är hus eller möss stora eller större gamla eller ännu äldre än så och det finns egentligen ingen anledning alls att komma ihåg ett grönt gammal hund som för längesen gått hem till sina sälla samlingar av kastruller men många gamla Ulebor minns kanske ännu idag hela familjen med mandelpotatis och välbehag.
Jag vet att många har sparat minnen till tusen i en plåtburk med lock när dom begav sig men själv har jag alldeles glömt bort att minnas att komma ihåg så gott som allt utom kanske Caruso som kunde härma fåglar stående på ett ben och kommer egentligen inte ihåg ett dugg bortsett från någon enstaka skidtur med choklad i en brevlåda dom glömt tömma stående ensam tom och grön som vi alla kommer att bli stående till slut men livet blir bara lättare att bära utan tunga minnen att släpa på fast många minns mest det dom glömt bort bäst.
Och några rör ihop alltet till pannkakor med senap och minns mera mos på slutet än i början men med mig är det precis tvärtom.
Jag kommer ihåg allt utom det jag glömt och längre tillbaka än så minns ändå inte många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar