Enid Blyton skrev En-serien ("En hittar en hund"), Två-serien ("Två hittar en skatt"), Tre-serien ("Tre hittar en fjärde"), Fyra-serien ("Fyra äter kex") och så var Enid mogen för Fem-serien ("Fem äter marmelad") och Enid skrev och skrev.
Men så råkade Enid (av misstag) läsa en artikel som anklagade henne för att vara fördomsfull. Enid blev sårad: "Nedrans! Om det finns fördomar i mina böcker beror det på att verkligheten är sådan. Det är faktiskt något skumt med utlänningar med smala läppar som ständigt begår brott!"
("Två jättestora karlar kom plötsligt nedför en hög stentrappa. De såg så grymma ut att Timmy inte kunde hålla tillbaka en fruktansvärd morrning. "Jag tycker inte om uppsynen på de där båda karlarna - de ser ut som ena riktiga råskinn. Jag tror att det är något fel här. De där båda karlarna verkade att vara utlänningar.")
"Och könsrollerna! Och alla snälla små flickor som redan i vaggan börjar leka husmödrar! Genom positiva hjältar ger jag mina läsare ett positivt alternativ! Mina läsare finner ett ankare av trygghet, en säker känsla av att det rätta alltid är det rätta och att sådana saker som tapperhet och godhet alltid är värda att eftersträva! Och att vara en god husmor är det mest eftersträvansvärda av allt!" sa Blyton bestämt.
("Det var roligt att stuva in alla varorna i skafferiet. Anne njöt av det för hon var verkligen en mycket huslig liten person. "En riktig husmor!" sade Dick uppskattande "Och så bra det ser ut i skafferiet!" Anne såg på sitt välförsedda skafferi och log. Nu kunde hon servera sin lilla "familj" riktigt goda måltider.")
"Så är det! Och så kommer det att förbli!" sa Enid och skrev vidare. Hon var nu uppe i Tolv-serien ("Tolv dricker saft").
Först en idyll, som sedan störs av ett hot, som snart avlägsnas, så idyll igen, och om igen: Nya lönngångar, nya mysterier och nya sommarlov!
"Så skriver JAG!" sa Enid "Och om det inte duger kan kritikerna dra åt helvete, vad säger jag, dra åt NEDRANS menar jag naturligtvis!"
Nästa Blyton-bok och inledningen nästan klar: "Oh så härligt!" utropade Anne förtjust "tänk att de Fem åter får vara tillsammans igen ett helt sommarlov!" "Voff!" sade hunden Timmy instämmande och viftade på den långa ludna svansen..."
"Bra början!" tänkte Enid Blyton förnöjt och eftersom denna början fungerat förträffligt minst femtio gånger tidigare hade hon helt rätt. Ja, Blyton brukade ha rätt, voff!
Men just då ringde det på dörren. Dick gick och öppnade. "Vem kan det vara?" undrade Anne förvånat "som ringer på så här sent, klockan är redan över åtta?"
Dick kom förvirrat tillbaka med en smutsig långhårig pojke med smala läppar, klädd i svarta jeans och en skinnjacka med texten "VODKA!" på ryggen: "Tjena gänget! Nu är jag här, och jag är vrålhungrig, du din jävel fixa mackor!"
"Vem, jag?" sade Dick förvånat.
"Just du, vafan du nu heter!" sa Rubban.
"Jag heter Dick" sade Dick artigt.
"Skiter väl jag i!" sa Rubban "Och du Lången sticker iväg och snor några bärs! Nå, ska du stå där och glo tills du fyller femti eller!?"
Och Julian begav sig raskt, artigt men förvånat, iväg för att "sno några bärs", äntligen en ny utmaning för de Fem!
Rubban såg sig surt omkring: "Det var då en jävla ful och fet hundjävel!"
"Voff!" viftade Timmy inställsamt. Timmy tyckte om den här nye pojken. Något helt annat än de gamla vanliga fem-femmorna, och Timmy tog aldrig fel på folk: "Voff!"
"Och från och med nu är ni inte längre fem utan SEX!" fortsatte Rubban, men just då kom Julian tillbaka med några ölburkar.
"Raaap!" sa Rubban förnöjt " Mackorna smaka apa, men ölet smaka öl! Planering, håll käft! Jag är boss men ni känner till trakten bättre. Vi måste hinna med en rejäl stöt innan ert jävla sommarlov tar slut. Själv blev jag utsparkad ur skolan när jag var tolv bafatt jag rökte lite hasch! Jävligt orättvist egentligen men det får vi ta (Raaap!) en annan gång!"
Enid skrev och skrev. Enid brukade sällan lägga sig i sitt skrivande, men nu hade Enid en vag känsla av att något var fel. Men Enid kunde aldrig sluta skriva när hon börjat, så det var bara att skriva på:
"Men ikväll softar vi och bekantar oss! Du bruden kan få visa om du är lika bra som en kille!" fortsatte Rubban.
"Hurdå?!" frågade Georgina ivrigt.
"Skitlätt! Kila hem och vittja farsans barskåp! Och lägg på en rem, vänta, ta min moppe går det fortare! Ja, min och min. Nu är den i alla fall min eftersom jag snott den själv!"
"Men jag har inte fyllt femton?" genmälde Georgina dystert.
"Skit samma! Det har inte moppen heller, och den är lika lovlig för det!" flinade Rubban "Minst två sjuttifemmer behöver vi om hunden också ska ha!"
"Voff!" sa Timmy ivrigt. Alkohol var det bästa Timmy visste även om han sällan blev bjuden, men nu äntligen: "Voff!"
"Hundjäveln stinker som ett as i käften!" muttrade Rubban och sparkade Timmy ylande rätt in i väggen, DUNS!
Alla vrålade av skratt och förväntan. Detta artade sig sannerligen till ett annorlunda sommarlov!
Snart hörde gänget en trimmad moped närma sig och i nästa ögonblick var såväl mopeden som Georgina inne i rummat. Det där med att bromsa gick visst inte så bra, men tre fulla plastpåsar hängde å andra sidan på styret. Det såg bra ut tyckte alla: "Voff!"
"Duktig flicka, eller pojke, eller bög, eller varuvill!" sa Rubban och så var festen igång. Dick och Julian var snart rejält vindögda, ovana vid alkohol som dom var, och Anne var så borta att hon smetade marmelad på Timmy istället för på kexen.
"Voff!?" sa Timmy förvånat men festen bara fortsatte! Dick spydde i garderoben men Julian bara garvade och rökte en decimeterlång cigarr som han snott i bybutiken och Georgina grovhånglade med Rubban och accepterade äntligen sina båda blivande bröst och Anne ska vi bara inte tala om men sen slocknade alla utom Rubban och fan va de såg ut allså!
- Hur fann man Enid Blyton?
- Enid Blyton befanns vara död.
- När dog Enid Blyton?
- Enid Blyton dog vid genomläsandet av sitt sista manus.
- Varför dog Enid Blyton?
- Först misstänkte man kronisk skrivförgiftning. Men det var värre än så. Det var mord.
- MORD!?
- Jajamen! MORD.
- Berätta från början.
- En svensk men lömsk barnboksförfattare med smala läppar hade sänt sin senaste bok till Blyton för att visa hur barnböcker numera skulle skrivas.
- Vad hette denna barnbok?
- Den hette "Vafanheterrurå? - Ska du skita i jävla pissmyra!"
- Konstigt namn på en barnbok, men det låter kanske bättre på svenska. Och sedan?
- Sedan råkade Enid (av misstag) läsa boken som (av misstag) blivit översatt till engelska. Eftersom Enid var överreceptiv tog hon tyvärr obotliga intryck av den vidriga svenska barnboken.
- En ruskig historia. Sällan har ett NEDRANS varit så på sin plats.
- En hederlig engelsk förkylning förvärrade dessvärrre också Edits tillstånd. Hennes forna sunda författarfantasi blev så totaldemolerad att Enid hallucinerade sönder hela sin urtrevliga Fem-miljö.
- Det var det värsta!
- Men värre blev det: När Enid så läste igenom det hon skrivit fick hon en hjärtattack och dog på fläcken.
- Och vilken var alltså dödsorsaken?
- Enid Blyton dog på grund av sårad engelsk anständighetskänsla. Det var alltså MORD.
- Nedrans!
- Läkarkåren var enig, men vad hjälpte det? Det var i alla fall mord.
- En del böcker borde aldrig skrivas. Många böcker mördar många människor. Men, man blir nog ändå lite nyfiken, hur gick det med Enids sista manus..?
- "Sex super till!" gavs aldrig ut.Naturligtvis inte. Inte ens i det socialistiska Sverige. Manuset brändes, och så blev det begravning.
Hela världen (utom Sverige) sörjde runt Enids kista. Det blev trångt, visst blev det trångt, men det blev mysigt. Sedan bar fjorton välkammade sjöscouter Enids kista till den sista vilan. Och så var det slut.
Men slut var det inte. Det finns alltid fortsättningar på serieböcker: Enid kom direkt till himlen utan att behöva passera något obehagligt på vägen.
"Oh så himla trevligt ni har det här i himlen!" utropade Enid förtjust.
"Voff!" svarade Sankte Per ironiskt, men ironi bet inte på Blyton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar