SOM NU DÅ MED BERIT

Alla känner vi en Berit även om inte alla Berit heter Berit, men vi börjar från början: Berit var född i en by i Lappland och Börje var född i ungefär samma by.
     Berit träffade Börje när han var sexton och hon fjorton, och sen som vanligt.
     Börje var dålig i skolan men det gick bra för Börje. Börje började jobba, Börje jobbade upp sig, Börje bytte jobb och Börje fick börja åka till Tyskland.
     Och Lappland långt bakom Börje & Berit nu gifta (förstås) med varandra (förstås) och bosatta i Stockholm (förstås) och Börjes karriär blev till karriär, och till Tyskland som sagt.
     Tänk Tyskland, och Börje som aldrig läst tyska men nu ändå, also weiter: Berit egentligen aningen yngre men såg redan ut som en tant. Det hörde till god ton i Lappland att se ut som en tant när man var en tant, men i Stockholm var allt annars.
     Börje alltså aningen äldre men Börje fick fatt i en tyska som bara var trettitvå. Och tyskan flyttade till Sverige och Börje flyttade från Berit.
     Men Berit fick behålla villan. Inga ekonomiska problem för Berit inte. Börje var rejäl han (att han var) och en gång per månad ringde Börje och grät rejält i telefonluren.
     Att gråta per telefon gör ingen glader, det gjorde Börje. Att gråta i verklighetens villa är inte roligare, det gjorde Berit. Ja, alla grät, utom tyskan, nein.
     Berit var ganska olycklig, Börje var inte särskilt lycklig och tyskan struntar jag i.
     Men. Det fanns inget göra. Det måste vara som det var. Börje hade gjort karriär. Börje tjänade något grymt. Börje hade fulla skåpet med rökig whisky. Och det hörde till god ton att skaffa ny kvinna. Det var lika självklart som att byta bil. Det var inget personligt.
     Så nu sitter Börje där med en ung tyska, två dyra och ständigt krånglande bilar och tre äckliga små hundar. Och alla män avundas Börje, men alla kvinnor talar illa om Börje. Alla utom Berit, lustigt nog.
     Alla kvinnor stödde Berit och kom nyfiket glupande och drack duktigt med vin. Det blev dyrt för Berit (visst blev det dyrt) men stödåtgärder måste få kosta.
     Så pratade alla kvinnor illa om Börje, och så ansågs allmänt Berit vara stödd. Och en del kvinnor pratade rent av illa om ALLA män, och då blev väl ändå Berit stödd och glad?
     Inte särskilt. Berit var en lustig kvinna. I alla fall för att vara en tråkig tant. Och inte skällde Berit så särskilt på tyskan heller, nå vad gjorde då Berit, bra fråga: Berit fortsatte som förr. Fast annorlunda, förstås. Hon skötte villan, hon skötte trädgården, hon skötte sitt nya jobb som mattant.
     Och, det kändes egentligen bara bra att vara ensam, när man nu faktiskt var ensam, tyckte Berit. Jo, hon var nog som sagt lite lustig egentligen, men hur gick det sen då för Berit?
     Ja. Gick och gick. Det gick väl som vanligt. Verkligheten har inga rejäla slut att bjuda på, om man inte räknar döden som ett slut. Men många tror inte att döden är slutet, utan räknar kallt med att komma till himlen och där ha det mysigt värre i en herrans massa år.
     En del har då fantasi. Men jag tycker man blir less fantasi. Fantasi och folk går dåligt ihop, som nu då med Berit.