SYSSELSÄTTNING

Tänk om Jesus kom tillbaka. Till exempel till Lule. Guuud vad han skulle bli förvånad.
     Först skulle han bara stå och stirra på domkyrkan.
Men sedan skulle han sakta skrida in genom porten, och fortsätta stirra.
     Jesus skulle förvånas över manliga präster. Jesus skulle häpna över kvinnliga präster. Jesus skulle förundras över pelare, psalmverser, träbänkar, torn, ja egentligen över allt och alla, men till sist skulle Jesus utbrista: "Men va inni glöheta Jösse namn har ni totat ihop!?"
     Och då skulle Domprost Nordzäll nervöst svara: "Det står dock i bibelen att människan skola bygga sådana hära kyrkor, och det..."
     "Var står det?" skulle Jesus spörja ty Jesus har aldrig läst bibelen som tråcklades ihop med stor möda långt efter hans olycksaliga död på korset.
     "Det kan jag tyvärr icke erinra mig, för tillfället..." skulle Nordzäll bli tvungen svara. Det är nervöst när chefen kommer på oväntat besök. Och ju mer sällan chefen besöker, desto nervösare. Och nu var det några år sen sist.
     "Riv rubbet!" skulle Jesus säga och sparka till en bärande pelare med sandalen. Men blott en symbolisk spark, ty mer kan man icke begära av en sandal.
     "Men, men, men, men..?" skulle Nordzäll hjälplöst stamma.
     "Ej heller skall här finnas några utspökade proffspräster!" skulle Jesus säga "Avskeda hela gänget!"
     "Men hur går det då med Sysselsättningen?" skulle Nordzäll våga.
     "Vad är sysselsättning?" undrar Jesus som visserligen var snickare från början men aldrig ens fick till en skärbräda.
     "Sysselsättning är det högsta goda som gives! Ööö, på DENNA jord!" skulle Domprost Nordzäll utveckla, äntligen på fast men helig mark.
     "Jag struntar i eder sysselsättning!" fnyser Jesus och slår med en välriktad magisk gest domkyrkan i småsmulor.
     Kvar blir blott en gigantisk grushög där det sticker upp trenne vanliga manliga och ett ganska kvinnligt prästhuvud.
     Rök och damm över hela Lule, och allt vart som tyst.
     Alltet vart störtat i gruset, och det blidde dammigt värre.

Men så skulle den kvinnliga prästen resa sig, borsta bort det värsta, snubbla fram genom gruset samt frimodigt spörja: "Men visst står du städse på vår sida va Herre?"
     "Vad är det för sida?" skulle Herren nyfiket fråga.
     "Den rätta sidan!" säger kvinnoprästen "Vi som äro för kvinnliga präster äro desslikes för det rätta, det goda, det sköna, det sanna, samt så vidare!"
     "Schwammel!" säger Herren skarpt, men milt "Kristendom handlar om en enda sak, nämligen att tro på Kristus! Präster äro blott mänskliga påfund som därtill drypa utav fårfänglighet!"
     "Nånå!" menar den stridbara kvinnoprästen "Skall då dock vara en jämställd fårfänglighet!"
     "Vad är jämställdhet?" muttrar Jesus i skägget men bryr sig i grunden icke.
     Han lämnar Lule. Hela världen är hanses arbetsfält. Herren har icke tid att bida. Han har fullt upp på andra håll. En helvetisk röra råder överallt.Herren kommer knappast tillbaka.

"Jahapp!?" säger Luleprästerna i kör och studerar saktmodigt grushögen.
    "Det blir väl till att börja bygga upp igen från grunden då va?" tror en.
    "Här kommer i sanning att bli full Sysselsättning framöver vill jag lova, och prisa!" påpekar en annan.
     "Om bara försäkringarna  nu täcker?" tvivlar en tredje som drabbats av vankelmod, men en mera insatt förklarar att underverk inte utgör något undantag i försäkringshänseende.
     Jahapp! Bra! Då är det bara börja bygga!
     "Men! Låtom oss allra först! Ljudligt tacka Herren! Som skänkt oss all! Denna oväntade Sysselsättning!" säger Domprost Nordzäll och knäpper sina rutinerade händer över grushögen: "Tack Herre! För att du idag! Skänkt oss all! Denna Sysselsättning! Och allt detta! Därtill beviljat! I ett enda! Men nordligt! Åtgärdspaket! Tackom allom!"
     "Förunderliga äro i sanning hanses vägnar!" ansåg även Facket och samtliga kommuninnevånare instämde i lovsången: "Aaa-men!"
     "Och ett sjusärdeles stort tack för all jämställdhet!" tillfogar den kvinnliga prästen som har för avsikt att egenhändigt deltaga i återuppbyggnaden av domkyrkan. Sten för sten, pelare för pelare, psalmvers för psalmvers, murbruk för murbruk, varvid tydligt kommer att framgå för alla tvivlare och begabbare att kvinnor äro minst lika starka som män.
     Men nu skall därtill bliva byggt tvenne torn. Ett torn för män, men ett torn för kvinnor.
     Herreguuud vad det kommer att bli jämställt, nå så in i spisen.
     Och sån Sysselsättning sen, nå så i hästväg
     Halleluja!
     Nå, halleluja är kanske att ta i.
     Det bör räcka att avrunda med:
Aaa-men.