Sverige har bara ett enda helgon: Den Heliga Birgitta.
Men hon var katolik. Och kvinna. Och medeltiden var sannerligen inte igår.
Sverige har idag alltså ett skriande helgonunderskott. Här behövs nya helgon, här behövs nytänkande. Men det är svårt att skapa nya helgon. Väldigt svårt. Det ställs stora krav på dagens helgon.
Helgonet måste vara dött - men ändå upplevas som nytt och fräscht.
Helgonet måste vara "för god för denna världen" - men ändå kunna uträtta gott i denna världen.
Stora krav. En svår balansgång. Många helgon ger upp redan i förskoleåldern.
Men en dramatisk död är förstås alltid en bra början till ett bra slut för ett helgon. Men det räcker inte. Det är så många som dör dramatiskt nuförtiden. Även här råder konkurrens till döds.
Nej, det är svårt, himla svårt, att skapa nya helgon. Men man måste ändå försöka, och visst försöker man:
Och, toppar tabellen gör Raoul Wallenberg.
Hemmafavoriten Dag Hammarskjöld har kommit starkt på slutet och ligger ohotad tvåa.
Men den stora striden står om tredjeplatsen, alltså bronset. Här har, till mångas förvåning, Olof Palme dykt upp som dark horse.
Folke Bernadotte och Torgny Segerstedt slogs båda ut redan i försöken. Folke dödades av fel folk, och Torgny verkade vara otrevlig som person. Det håller inte i helgonsammanhang. Inte på elitnivå.
Personligen tror jag inte på Palmes chanser att erövra helgonbronset. Visserligen hade han en hel del hedervärda åsikter. Men det var det många som hade.
Och visserligen var han känd. Kanske mer känd än framgångsrik. Men det finns så många kända. Att vara känd räcker inte långt i slutspelet.
Så enda helgonkrav Palme uppfyller är det om en dramatisk död. Men räcker verkligen det, nej det räcker inte.
Så vi får fortsätta att leta.
Att bli helgon är en komplicerad process.
Att bli helgon tar tid.
Så tills vidare får vi nöja oss med att ha Den Heliga Birgitta som enda praktiserande svenska helgon.
Men det är väl ändå inte så dumt.
Många länder saknar helt helgon.
Och medeltiden är dessutom populärare idag än den var på sin tid.
Så Birgitta får duga.
Tills vi kommer på något, eller kanske snarare, någon.
Och i helgonsammanhang kan man förstås alltid hoppas på mirakel.
Så jag tror att det kommer att ordna sig. Det gäller bara att ha framtidstro. Och vanlig tro förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar