Så här låter Lukas:
Hos Marta och Maria
Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade. "Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till." Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas från henne."
Fast förr lät Lukas:
När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus. Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens fötter och hörde på hans ord. Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom. Och hon gick fram och sade: "Herre, frågar du icke efter att min syster har lämnat alla bestyr åt mig allena? Säg nu till henne att hon hjälper mig." Då svarade Herren och sade till henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oro för mångahanda, men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne."
Lukas är Lukas, men jag är glad över att jag inte är bokstavstroende.
Dom hade promenerat och pratat i flera timmar men nu var dom hungriga och klev in i ett hus som verkade vara välvilligt inställt.
Ena hemmadottern hette Marta och hon satte genast igång med maten. Det var inte varje dag man fick besök av guds son, inte ens på den här tiden då han hade hälsan.
Andra hemmadottern hette Maria och hon satt klistrad vid Jesu fötter och hörde på hans glänsande konversation. Nu var det egentligen Marias matlagningsvecka men det struntade hon helt i. Marta blev sur och föreslog att Maria i alla fall borde hjälpa till. Men Jesus avfärdade Marta med en dräpande replik.
Marta återgick till sin spis, och fortsatte sitt bestyr, det skulle visst bli en gryta.
Gott om folk: Jesus plus tolv apostlar som var stora i maten eftersom dom tidigare varit fiskare, snickare, murare, skräddare, och allt vad dom nu hade varit.
Marta rörde surt i en stor gryta. Jesus talade. Maria lyssnade. Men Marta tänkte: "Jesus pratar som han vill - men i skallen står det still!"
Bara tänkte. Men ändå. Lättade något.
Men Herren hade, till råga på allt, osedvanligt bra hörsel: "Vad muttrar du där borta vid din spis Marta?" frågade han oväntat.
"Ingenting!" svarade Marta skamset och rörde ännu ivrigare i sin gryta. Men arg var hon och ett tag tänkte hon nästan sabotera sin egen mat, men hennes obotligt husliga natur tog ut sin rätt.
Maten blev, som vanligt, god. Och när Marta såg hur alla glupade i sig kände hon sig ändå ganska nöjd. En del ville visst mest bara prata? Och förstod inte det här med att jobba? Och att om ingen lagade mat, kom det heller aldrig någon mat på bordet? Men dom kunde kanske inte rå för det? Verkade vara någon slags sjukdom? Att aldrig kunna se verkligheten som den var? Man borde kanske egentligen snarare tycka synd om dom?
"Ta för er pojkar! Det finns mer i köket!" Och maten tystade munnen ett bra tag. Och sedan drog Jesus några lustiga liknelser: "Vad är det för likhet mellan en apostel och en elefant?"
Och till och med Marta blev tvungen att skratta. Och den där Judas var visst alltid en tillgång? Han fattade i alla fall att mat inte var gratis. Alltid något.
Förlänga? Förbättra? Modernisera? Brodera ut?
Visst. Men samtidigt har man då förstört berättelsen.
Det är den korta, men dunkla, enkelheten som är bra.
Bra att fortsätta fundera på.
Men att fundera är en sak, att försöka förbättra är en annan.
Marta (35?) & Maria (28?)gör ett inhopp på nio (9!) rader. Så försvinner båda spårlöst. Men har hunnit sätta outplånliga spår efter sig. På nio rader! Bra jobbat! Men av vem?
Inget vet. Fler frågor än svar: Vad är viktigt? Hur fördelar med det nödvändiga hushållsarbetet på ett rättvist sätt? Vad är rättvisa? Vad är sanning? Och ska man verkligen alltid vara rättvis? Vem dömer? Vem väljer? Vem lagar bäst mat? Och vem bestämmer när det verkligen är viktigt att välja? När måste man bryta vanor? När blir en praktisk rutin en opraktisk fiende? Åt vem överlåter man konsekvenserna av sina val? Finns det alltid en förlorare? Är verkligen alla problem lösbara? Och i så fall av vem? Vad är viktigare? Mat eller prat? Vars är mössan? Hur många frågetecken finns det egentligen?
"Bry dig inte om mat!" sade Jesus, men Marta drog ändå igång sina grytor. Och hon slamrade till tusen i sitt kök. Var det kvinnans uråldriga trumsolo med kastrullerna? Eller var det fångarnas desperata protestkonsert med plåtmuggarna? Frågor, frågor, frågor.
"Vi äro icke hungriga!" ropade lärjungarna i kör.
"Så säger alla karlar!" tänkte Marta "Dom säger ett, men menar två! Vet man ju hur karlar är! Tänker bara på en sak! Vill bara en sak! Mat, mat, mat!"
Jesus talade om väsentligheter, bland annat var han ett tag inne på vadan & varthän, men kanske utan att riktigt kunna reda ut det. Och Maria hade hittat en vinflaska och alla deltog glatt i den livliga diskussionen.
Maria var inte särskilt lik sin syster. Men varför ska systrar vara lika? Det räcker bra om systrar är släkt.
"Marta är mutad av vanor och rutiner!" sade Maria, och det var inte snällt sagt.
"Hurdå mutad?" undrade Petrus, som inte var känd för att tänka snabbt.
"Hon lever bara för sina rutiner! Hon skulle bli olycklig om hon inte fick stå och röra i sin gryta, fast vi alla sagt att vi inte är hungriga!"
"Egentligen är det helt oviktigt med mat!" ansåg en apostel.
"Fast mat kan vara väldigt gott ibland!" hävdade Judas.
"Den husmor som icke kan säga, idag måste jag odla upp hela min själ, och så bryter alla rutiner, och tillsäger hela sin familj, idag fån i allen lagen edren mat själven, en sådan husmor är en inför Gud dålig människa, huru god husmor hon än må synas vara uti människoögon..." sade Jesus på prov.
"Det där ska jag skriva upp!" sade Tomas, som gärna ville ha allt på papper.
"Nej för guds skull!" sade Jesus " Tankegången är oklar, och formuleringarna är inte alls bra! Sitt inte och märk ord på det där enfaldiga lärjungesättet! Det går inte att vara naturlig om ni ska sitta och anteckna allt jag säger! Fast det är klart att ni ska lyssna noga! Jag är dock guds son, och vi är sannerligen inte många. Men ni måste framförallt lära er att tänka själva. Ni får aldrig nöja er med att citera mig, hur bra citaten än är! En religion som bara består av upprapade citat är en dålig religion!"
"Men om man hör en bra formulering, är det väl bara naturligt att man vill skriva ner den och bevara den?" envisades Tomas, som alltid var, som han var.
"Intressant att du drog upp just det där!" bytte Jesus ämne " Det kommer mig, osökt, att tänka på en lustig episod som hände mig för bra många år sedan! Då var vi fortfarande bara två, och en dag skulle jag och den där andre, vad han nu hette, ut i öknen och fiska lax. Och hur det nu var så kom vi snart in på att börja tävla om vem som hade största..."
Marta hörde systerns glada skratt, men Marta log lugnt: "Låt dom prata! Snart kommer dom att vara hungriga!"
Och Marta rörde runt i sin gryta samtidigt som hon, utan att veta om det, gick till litteraturhistorien, till religionshistorien, till psykologihistorien, och nu senast, till kvinnohistorien.
Hade Marta vetat om det, hade det blivit en mycket nervös gryta.
Men nu blev det en mycket god gryta.
Och Marta slevade upp: "Ät nu! Ni får fortsätta prata efter maten!"
Och så fick det bli.
Marta fick sista ordet.
Allt har sin tid.
Ibland är mat viktigare än prat.
Det svåra är bara att veta när det är ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar