Jo, det där med döden.
Förr dog nån gammal kung då och då, och så kom en ny gammal kung. Men döden var ändå alltid söderut.
Men nu dör såna som man nästan känner, och nästan såna som bor i stan. Det dör såna som är äldre, såna som är yngre och nu senast en som var född samma dag. Det är en rätt oroväckande tendens.
Nä, det har blivit bängligt det här med döden.
På väg till begravning. På väg norrut i liggvagn. Den som far norrut far tillbaka i tiden, och det skulle bli släkt, det skulle bli surr, och det skulle bli kaffe. Den som inte tål kaffe tål knappast livet och ännu mindre en begravning.
- Man är egentligen inte förvånad över att folk dör.
- Bara över att folk dör just då.
- Men det var i alla fall en vacker vers.
- Jajamen. Vilken vers då menar du?
- Den där vackra "i minnet vi ser dig precis som du var" eller hur det nu var.
- En del verser är vackra värre.
- Kan det vara Dan Andersson?
- Gärna för mig.
- Eller nå liknande.
Tåget var framme i tid, i stort sett. Och stan var sig lik. I stort sett. Fast mindre. Eller kanske snarare större. Släkten var sig också lik, i stort sett, fast nog såg väl Han väldigt gammal ut, och inte verkade Hon vara alltför frisk Hon heller.
Nää. Tiden går. Att han gör. Visst gör han? Joo.
Där var en gammal präst, några gamla grannar, några gamla lärare och så några gamla man inte riktigt visste vilka eller varför. Men gamla var dom, rysligt gamla, och så var det då själva begravningen.
- Det var nog skönt för henne att få sluta.
- Jag märkte inte ens att hon hade börjat.
- Nä, inte är det roligt inte.
- Men om man inte är road är man död.
- Säger en del.
- Eller om det kan vara Ferlin?
- Det blir värst för hunden. En tax till råga på allt.
- Varför ska alltid dom oskyldiga djuren drabbas värst.
- Bra fråga.
- Jaa, varför inte egentligen.Far du mesamma, eller?
- Så gott som. Lika gott det. Om jag står still är jag död. Som Elvis bruka säga.
- Och till slut fick han rätt.
- Men det var ändå en bra begravning. Synd bara att alltid nån måste dö på kuppen.
- Vi ska alla den vägen vandra. Säger somliga.
- Det är lika för alla. Fast olika
Dom säger dom aldrig kommer tillbaka. Men många gör ju inget annat. Men om dom då verkligen är samma dom som dom var innan dom for söderut är inte gott veta. Men nog kommer dom då tillbaka så det räcker och blir över.
Och se på stan igen, fast nu åt andra hållet.
Jaha. Två små gamla hus hade tydligen blivit till ett stort nytt hus. Sånt händer i städer om ingen ingriper. Men bara huskramare blir upprörda över att städer förändras, den som avskyr förändringar kommer att trivas som död, och så for tåget söderut.
- Om vi inte hade döden skulle vi nog ha väldigt tråkiga liv.
- Vi har väldigt tråkiga liv.
- Döden är för mig i första hand en definitionsfråga.
- Precis?
- Eller om det kan vara Fröding?
- "Far har räckt ut handen, mor har fattat den..."
- Jag fattar egentligen ingenting.
- Precis.
Begravningståg. Liggvagnar glida som i sorgetåg. Till och från Övre Norrland. Till och från, till och från, i evigheters evighet...
- Nånå! Nu ska vi väl ändå inte sitta här och överdriva! Åt vilket håll har dom satt kaffevagnen?
Man tänkte på Den Döda, men man talade om DÖDEN. Det är skönt för själar att få surra, även om det var i senaste laget, och det fanns faktiskt en liten, liten chans upptäckte man: Det verkade som om döden i första hand drabbade dvärgar? Det var alltid "lilla mamma", det var alltid "lilla pappa".
- Är man tillräckligt lång klarar man sig kanske.
- Man kan alltid hoppas.
- Den som alltid hoppas har full sysselsättning.
- Den som dör sist släcker lyset.
- Att vara död är att vara energisnål.
- Precis. Men man sover ändå som dåligt på tåg.
- Ja! Då gick vi då.
Och så var man då äntligen framme till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar