GRANNSAMVERKAN

En dag reste sig Mannen från bordet, sade: "Nu är jag trött på dina jävla lärarinnefasoner!" och gick. För gott. Efter fem år. Men Kvinnan satt kvar och fattade absolut ingenting.
      Det vanliga, men alltid lika överraskande, manliga uppbrottet.
      Det var Kristina som berättade om en grannkvinna som satt kvar och fattade absolut ingenting.
      Men det var Kenneth-med-h som ansåg: "Hon borde ha fattat! Hon borde ha fattat att något var fel! Ingen bara går sådär utan vidare! Han hade säkert funderat länge på saken!"
      "Men han hade ju aldrig sagt något?" sa Kristina.
      "Män säger inte så mycket" sa Kenneth-med-h "Men ibland handlar män desto mer."
      "Män är märkliga..." menade Kristina och synade misstänksamt sin egen.
      "Män går liksom och laddar upp under tystnad" försökte Kenneth-med-h förklara "Ungefär som en elbil. Som man laddar upp under natten. Om du fattar?"
       "Fattar och fattar" sa Kristina och fortsatte att försöka fatta män med mera. "Men det är hur som helst väldigt synd om henne. Och när hon sen ville att dom skulle tala om saken som vuxna människor hade han plötsligt så väldigt mycket viktigt att göra. Bland annat var det visst OS på teve! OS på teve var alltså viktigare än viktiga samtal om viktiga saker! Är män riktigt kloka i huvet egentligen!?" frågade hon upprört sin egen.
      "Nja? Inte riktigt alla män är väl riktigt kloka i huvet..." höll Kenneth-med-h klokt nog med. Han ville inte i onödan banka in Den Kvinnliga Snopenheten.
     Den Kvinnliga Snopenheten?
     Ja, det är ett uttryck man ofta stöter på nuförtiden, men vad betyder det egentligen?
     Det betyder att när just det som kvinnor anses vara så bra på går åt hellwitti står kvinnan där vackert med sin snopenhet som enda sällskap.
     Alltså välkända kvinnoduktigheter som samtal, dialoger, känslor, intuition, inlevelse, empati & empata, och allt vad dom nu kallar sig.
      Och just den här Kvinnan hade alltså inte märkt ett dugg av allt det som Mannen gått och laddat upp i fem år. Kvinnan hade trott att allt hade varit bra. Men det hade det tydligen inte alls varit. Det var snopet för henne att upptäcka, snopet värre.
     Hur började det hela? Då måste vi nog gå tillbaka i tiden. Att gå tillbaka i tiden är inte lätt, men fem år bör räcka.
      Kvinnan & Mannen hade träffats på nätet. Ja, varför inte. Borde vara bättre än det berusade mötet på ett dånande dansgolv, och det hade ju hållit i fem år. Men sen. Sen hade Mannen alltså bara gått. För gott.
      Och dom hade väl sett ut att passa hyfsat ihop? Inte var han väl särskilt rolig. Men utbudet av roliga män var förstås begränsat. Och inte hade han väl heller särskilt mycket hår på huvudet. Men varför ska män ha hår just där? När det finns så många andra ställen?
     Kunde det kanske handla om pengar? Grannarna spekulerade, på grannars vis, och kom fram till att han nog egentligen bara varit ute efter hennes pengar? Men hon hade väl inga pengar? Eller, i varje fall varit ute efter hennes hus? Det där huset var väl ingenting att ha? Men ändå! Och när han sen då inte fått några pengar? Eller ens något hus? Hade han gett upp och gått? Men varför hade han då stannat i fem år? Inte ens grannarna kunde förklara detta. Annars är grannar duktiga på att förklara det mesta. Och det mesta förvandlas genom grannsamverkan till  teorier som går ut på att tro det sämsta om dom flesta och det mesta..
     Men en natt hade Kristina en dröm: Hon drömde att grannkvinnan fick tillbaka Mannen. Men Mannen var i drömmen förvandlad till en hund.
     "Vilken konstig dröm!" sa Kristina "Undrar vad den kan betyda?"
     "Den kan bara betyda att du bör köpa en ny kudde!" sa Kenneth-med-h som inte trodde på drömmar.
Men däremot trodde han att Freud var en lurig liten snuskhummer. En ganska djärv teori för övrigt, men den får vi ta upp en annan gång.
     Och Kristina gick över till grannkvinnan som nu var ensam. Ensam, bortsett från två tråkiga tonåringar som ändå aldrig var hemma. Och Kristina återgav sin dröm, som väckte stort intresse, och över en flaska sötsurt rödvin analyserades drömmen nu sönder och samman. Betydde drömmen att Mannen skulle komma tillbaka? Eller betydde den att Kvinnan hellre borde skaffa hund? Var det nu helt slut med män i hennes liv, och skulle nu ett hundliv börja? Men skulle detta, i så fall, nödvändigtvis behöva tolkas som något sorgligt? Eller var det bara en gammal vanlig hederlig kris? Ur vilken Kvinnan skulle resa sig såväl stärkt som styrkt? Men tänk om hunden representerade döden? Eller i varje fall en allvarlig sjukdom? Man vet aldrig med hundar. Fyra ben, bara en sån sak. Fyra ben, och svans, kunde det tolkas som något annat än en rullstol? Eller i bästa fall en rullator?
      Ja? Det fanns många frågor inbyggda i denna dröm. Många frågor. Svåra frågor.
      Det var nog klokt att öppna en vinflaska till.
      Men i så fall fick det bli vitt den här gången.
      Det var nog klokt att vara öppen för allt.