Det finns hur många religioner som helst. Och alla religioner är hur trevliga som helst. Och alla religioner har samma kärna. Och alla religioner har samma budskap. Och alla religioner säger samma sak: "Det är vi som har rätt!"
Och det finns Gud, Jesus, och Helige Ande. Och påven, fast han byts ut då och då. Det finns Ali, Abdulla, Syfi och Set. Det finns Amed, Hamed, Damed och Jamed. För att inte tala om Konfysius, Koranus, Religianus och Alkebab. Och Zeus, Hera, Hara, Tora, Bora och Brynhilda. Och det finns helgon för allt, och för alla, det finns till och med helgon för tidningsbud, och varför skulle det inte göra det. Man kan dyrka Naturen, Solen, Elden, Månen, Pålen, Staken samt Natten. Man kan dyrka Djävulen, man kan hylla Havet, man kan tillbedja Trädet, och man kan dyrka Döden, även om jag ser det som en onödigt dyster dyrkan.
Och man kan låta bli att dyrka. Man kan hoppa över hela dyrkeriet. Man kan tro på absolut ingenting. Det går minst lika bra. Och man blir minst lika snäll. Men man kan också blanda ihop allt, och få fram rena rama blahajet, och då blir alla arga till tusen. För ingen som vet sig ha rätt, vill bli hopblandad med alla andra som alltså har fel. Tolerans är trevligt i teorin, men bör hålla sig där.
Men hur man än gör går Tiden. Tiden är tolerant även i praktiken, man kan lita på Tiden, och nu hade Tiden gått som en klocka, och haft bråttom värre. För det är inte varje dag som det är Yttersta Dagen, men nu var det dags.
Och nu får man se. Nu får man se om man satsat på rätt religiös häst. Nu var man nervös värre.
- Kanske man hellre skulle hejat på Islam?
- Kan verkligen femtio miljoner buddister ha fel?
- Eller skulle man satsat sin sista skärv på Jesus?
- Eller borde vi behållit påven? Visst blev man som less Luther i längden?
- Och dom visa indianerna? Hur visa var dom egentligen i praktiken?
- Och de gamla goda grekerna? Med alla tempel och allt?
- Och Egypten? Med alla pyramider och allt?
- Och Indien? Med alla gudar, och alla gudar?
- Och, och, och allt?
Men först fick man stå och vänta ett bra tag. Och vara väldigt nervös. Men särskilt ensam var man sannerligen icke. Man var en skock. Eller kanske snarare en flock? Man var en miljard. Minst. Lågt räknat. Om nu det räcker? Man var en väldig massa folk. Man var en enorm folkmassa. Man var helt enkelt allihopa, och det säger väl egentligen allt.
Och man stod, som sagt, utanför dörren och väntade. Och darrade. Nu gällde det.
- Ska dom få upp dörren nån gång eller inte?
- Att man jämt ska behöva vänta!
- Jag har annat göra än stå här och hänga!
- Jag har inte hela dan på mig!
- Och ändå har dom haft hela evigheten på sig!
- Typiskt!
- När ska man äntligt få slutgiltigt besked?
- Och vars har dom gjort av Vadan, för att inte tala om Varthän?
- Att dom aldrig kan lära sig organisera i förväg!
- Egentligen borde man!
- Himla typiskt!
Men så! GONG! GONG! GONG! Och på värdigt osmorda gångjärn glider dörren upp. Fort går det dock icke. Dörren har varit tillsluten i tusen-miljoner år, ja, mer än så, mycket mer, men nu är dörren äntligen öppnad.
Först är alltet mest bara dunkelt, ungefär såsom i en såskopp, men snart blir det så ljust att man blir bländad. Det är nämligen så med det religiösa, att antingen är det för ljust, eller så är det för mörkt. Det är därför folk har så förbenat svårt att återge sina religiösa erfarenheter, det blir mest bara surr, men nu skymtar man en högväxt figur i dörröppningen! Nu händer det sannerligen saker vill jag lova och prisa!
"Få se nu...släpp fram mig för...för nånting...aha...en man i varje fall...bra...och med skägg...också bra...gammal man med skägg...men det måste väl ändå vara...om det nu inte är...i värsta fall..."
Den värdige gamle mannen med skägg skrider ut genom dörren, som bara gudar kan skrida. Han höjer handen. Och det blir tyst. Knäpptyst.
Men nu! Nu talar han med mäktig gudastämma! Och har man en gång hört en sådan stämma vet man vad jag talar om.
"Hjärtligt välkomna till Valhall ska ni vara allihopa!" säger Oden "Mitt namn är Oden, det uttalas precis som det låter, och jag jobbar som asa-bas här i Valhall, som stället alltså heter! Och jag hoppas att vi kommer att trivas med varandra i framtiden! För alternativet till att trivas, är inte särskilt trevligt, några frågor?"
"Oden? Oden! Oden?!" sorlar folket fåraktigt, som folket brukar sorla.
"Jag antar att en del av er blev förvånade, men andra blev kanske snarare skrajsna!" säger Oden, men det lokala skämtet går inte hem hos alla.
"Men vad är det här för skoj!?" muttrar många.
Men alla träder ändå in i Valhall. Som det visst heter. Man hade inte mycket att välja på, verkade det som. Förr hade man haft för mycket att välja på. Och man hade valt, så gott man kunnat. Men man hade tydligen valt fel. Och visst är det förargligt att välja fel. Och visst känner man sig dum. Men det hade varit väldigt dålig information. Så visst var det orättvist. På sitt sätt. Men det var ungefär lika orättvist för alla, så då blev det väl nästan rättvist. På något vis. Och nu var det väl bara att bita tag i suräpplet, och börja plugga in asaläran.
"Men han verkar vara en bra karl den här Oden? Och den där svarta lappen för ögat gör bara ett manligt intryck, tycker jag. Och dom säger han är en stark ledare, som verkligen kan hålla ordning på folk. Och ordning är viktigast av allt, tycker jag. Det krävs hårda nypor, och då duger det inte med en massa mesputtar eller veklingar. Det gäller hålla ordning på alla utlänningar. Så dom inte ställer till med nåt. Och dom säger Oden är hård men rättvis. Bara man gör som man blir tillsagd. Och han lär ha humor också, säger en del. Ja, det är väl inget fel på humor heller. Bara det inte urartar till vitsar, och slapphet och slams. Huvudsaken är att Oden och personalen håller ordning på folk. Och på alla utlänningar. Så det inte urartar helt. Och själv asaläran lär vara lätt att lära in. Ungefär som mopedkörkortet, var det en som sa. Och han var islänning, så han borde veta. Så frågan är väl, om ändå inte Oden var bästa valet? Jag menar, vad fanns det egentligen för alternativ, när nu inte alla ville ställa upp?"
- Heja Oden!
- Det heter inte heja, det heter hell!
- Hell Oden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar