JÄGARN

Det ringde En Från Akademin och Jägarn svarade: - Hallå vem är det?
- Grattis! Du har fått Nobelpriset! (sa En Från Akademin)
- Har jag? (undrar Jägarn) I vaddå?
- I litteratur förstås! (säger En Från Akademin)
- Det var värst! (säger Jägarn) Vänta ska ja hämta pallen! Jaha, nu har ja satt mig. Var det för
  insändarn, eller var det för dikten?
- Båda. Vi beaktade hela din litterära produktion. (säger En Från Akademin. Jo, dom lär vara väldigt
  petnoga när dom väljer pristagare har jag läst)
- Jaha? Joo? Nå det var många som tyckte insändarn var bra. Älgjakten är höjdpunkten här uppe, så
  det där var ett ord i rättan tid som dom säger söderut.
- Och dikten var i sin komprimerade korthet nästan japansk! (säger En Från Akademin som kan det
  här med dikter)
- Japansk? Hurdå japansk? Dom har väl inga älgar i Japan just?
- Japanerna är mästare på kortdikter.
- Jaså är dom? Det beror väl på att dom är korta schälw. Men djur går väl hem över hela världen. Hur
  vill du ja ska göra? Ska ja dra dikten i telefon, inga problem, jag kan den utantill vid det här laget
  eftersom många velat höra han? Eller har ni kvar kopian ja skicka in?
- Jag har dikten framför mig här på skrivbordet. Vi fick in tusentals dikter i år. Därför beslöt vi oss
  för att satsa enbart på korta dikter. Det var enda sättet att hinna jobba undan. Och resten ska vi
  slänga. Vi har redan fyra fulla sopsäckar med dikter.
- Det är klart ni blev less dikter, det fattar man ju! Det fick räcka med en dikt för mig, se fick det vara
  stopp! Man blir som less skriva, och dom säger dikterna är värst.
- Men det blev väldigt spännande på slutet i år. Till sist stod valet mellan dig och en poet från Tibet.
- Tibet? Få se nu, Tibet? Är det int dom som har gula pyjamasar, lamer eller va dom heter, och som
   kan spotta nå så ini norden långt?
- Spotta? Det känner jag inte till. Vi försöker i görligaste mån hålla oss till rent litterära kvalitéer.
- Ni gör som ni vill, ni sitter ju på pengarna.
- Ja, vad tänker du göra med pengarna?
- Ja, göra och göra, vad brukar folk göra med pengar? Alltid finns det väl nåt fruntimmer som vill va
  me och dela. Hur mycke kommer det att handla om i schlutändan tror du?
- Vi har inte hunnit räkna klart än. (säger En Från Akademin som läser snabbare än han räknar) Vi
   har haft så himla mycket att göra. Inte minst med bordsplaceringen, och med maten. En del är ju
   vegetarianer nuförtiden till råga på allt.
- Vegetarianer är det värsta jag vet, bortsett från vargar! Hurfan tror dom det skulle gå med älgjakten
   om alla jävlar blev vegatarianer? Nä, det har dom inte ens tänkt på!
- Men du kan nog räkna med, i storleksordningen, omkring en miljon.
- En miljon? Inte så pjåkigt! (säger Jägarn) Fast egentligen borde man väl lägga om taket? Det
   skwittrar in av barra hellskotta när det regnar! Fast först ska ja köpa ut så mycke ja orkar bära! Och
   sen ska ja, och det redan ikwäll, fast det törs ja int säga i telefon!
- Jag anar nog! (fnissar En Från Akademin som nog anar) Man har ju varit student en gång i tiden!
-  För mig är studenter och vargar i stort sett samma skit! (säger Jägarn surt)
- Men du kommer väl till Stockholm? (försöker En Från Akademin byta spår) Så kan vi ses på
   Centralen? Jag har glasögon, skägg, samt portfölj. Och en stor skylt där det står GRATTIS!
- Schtockholm? Nä va ska ja dit å göra?
- Ta emot priset förstås! Och diplomet! Kungen brukar ställa upp och dela ut!
- Man blir less kungar i längden. Jag är redan inne på min tredje.
- Men festen efter middagen brukar vara väldigt uppskattad.
- Festa kan man göra hemma. Så har man nära till sängen sen när man slocknar. Och vi har korvkiosk
  vi med. Inga problem. Jag brukar satsa på en dubbelburgare med allt, då blir man mätt. Och
  pengarna kan ni skicka på posten. Men glöm int frimärket för då blir Post-Nisse förbannad!
- Jaså? (försöker En Från Akademin avledande konversera) Så ni har kvar posten däruppe, den är inte
  nedlagd, eller liknande?
- "Så länge det finns rullator - så länge finns det rulljans!" brukar Post-Nisse säga. Han är rolig han,
   fast han är pensionär.
- Planerar du något nytt litterärt verk? (frågar En Från Akademin eftersom det är hans jobb att fråga
  sånt)
- Nja, den litterära skiten är ja no klar me. Men jag funderar på att ansöka om Bragdguldet till nästa
  år. När man nu ändå är på gång. Simborgarmärket hade jag sen förr, och då skulle jag ha precis allt.
  Alla tre. Och då vore det väl faan om int fruntimmerna skulle ställa upp, eller va tror du?
- Jag förstår? (säger En Från Akademin utan att förstå. Men nu måste han hursomhelst avsluta
   samtalet. Han har många att ringa upp. Det är många som väldigt gärna vill ha ett Nobelpris. Och
   många blir väldigt sura när dom inte får något. Det blir väldigt många, och väldigt långa
   telefonsamtal. Det blir väldigt dyrt för Sverige. Men det är det värt. Det säger alla)


Och visst. visst blev Jägarn först väldigt förvånad: "Nobelpris? I litteratur? Jag?
     Men insändarn var förstås bra. Det sa alla. Och dikten fångade älgen precis på pricken. Man riktigt
såg älgen stå framför sig. Stor, och brun, och behändig att stoppa i frysen.
     Och så var det väl dags för en svensk? Och så var det väl dags för en norrlänning? Och dags för en
riktig karl? Och dags för en jägare?
     Och då hade dom inte många välja på. Och då vart det dags för mig.
     Så det blir inte så konstigt när man börjar tänka efter.
    Och det är ju bättre pengarna stannar i Sverige. Utlänningarna får väl hålla sig med egna priser. Nåt ska dom väl klara av.
    Fast det är klart, nog vart man lite förvånad först. Men dom säger det går fort vänja sig vid framgång. För mig tog det högst en kwart. Eller låt oss säga, tjuge minuter.
   Nä! Nogsurrat om detta! Vars ha ja nu schnört mössan? Där va han. Han försökte gömma sig bakki skåpe, som vanligt. Och nu raka spåret till Systemet! Barra jag får igång mopedjäveln i kylan?
     Men det ska nog gå det med. Barra man är envis brukar det mesta ordna upp sig."