STACKARS PONTUS

          VÄRDINNAN X
           VÄNINNAN Y


     Y: Aah! God sherry!
     X: Kanske lite i torraste laget.
     Y: Sherry ska vara torr på gränsen till tråkig.
     X: Hur var det på mötet?
     Y: Som väntat. Som vanligt. Män, män, män. Ständigt dessa män. Män som talar, talar, talar men aldrig säger något.
     X: Men det går ändå framåt med jämställdheten. Pontus kom hem alldeles nedbruten igårkväll.
     Y: Nedbruten? Pontus?
     X: Han hade råkat ut för en kvinnlig blottare.
     Y: En kvinnlig brottare? Som bröt ner Pontus?
     X: Inte brottare, blottare!
     Y: Aah! Detaljer, detaljer!
     X: Pontus gick genom den där otäcka gångtunneln från garaget, och flera lampor var trasiga, och vinden ven olycksbådande som den brukar göra i skräckfilmer, och Pontus är ju väldigt, väldigt känslig innerst inne, han skulle inte kunna klubba ihjäl en ko en gång, men just när Pontus trodde han hade klarat sig och pustade ut hoppade hon fram!
      Y: Blotterskan?
      X: Plötsligt bara stod hon där framför Pontus och visade upp allt hon hade, och lite till påstod Pontus!
     Y: Vad gjorde stackars Pontus?
     X: Pontus stod liksom förlamad. Pontus ville ropa på hjälp men fick inte fram ett ljud. Pontus kunde inte röra ett finger. Men så släppte krampen, Pontus pep till och rusade därifrån så fort det bara gick.
     Y: Det var det värsta!
     X: Nej det värsta var att Pontus tappade sin diplomatportfölj. Han kom hem alldeles förstörd. Jag fick hålla på och trösta hela natten. Och nu är stackars Pontus sjukskriven på obestämd tid och diagnos.
     Y: Stackars Pontus.
     X: Och så fort jag tar i honom skriker han.
     Y: Det är väldigt vanligt bland män.
     X: Synd på diplomatportföljen. Den var visserligen tom, bara en massa meningslösa papper, men den var dyr. Och Pontus känner sig väldigt ensam utan sin portfölj, alla dom andra direktörerna har samma dyra modell. Pontus brukade sitta och leka med kodlåset när han kände sig nervös. Ja, han var nog lika förtjust i sin portfölj som i sitt mjukisdjur.
     Y: Mjukisdjur..?
     X: Ett lejon. I naturlig storlek. Om inte mer.
     Y: Det är väldigt vanligt bland män med just lejon.
     X: Pontus har det alltid med i sängen. Mellan oss, så jag inte ska börja tafsa i sömnen, säger han.
     Y: Jämställdheten går framåt. Nu har vi fått kvinnliga blottare också. Det var verkligen på tiden.
     X: Men måste jämställdheten gå fram över min stackars Pontus?
     Y: Jämställdheten är hård mot de mjuka.
     X: Det var tydligen en blond liten sak. Högst trettio trodde Pontus. Fast hon hade långa svarta stövlar som gick ända upp till naveln. Det var allt hon hade på sig påstod Pontus.
     Y: Jämställdheten måste få kosta.
     X: Men varför måste just min Pontus betala priset?
     Y: Var förvarar du Pontus idag då?
     X: Han har låst in sig.
     Y: Låser han ofta in sig?
     X: Då och då. Det är en garderob som jag ändå inte använder så det är inga problem.
     Y: Stackars Pontus.
     X: Det är bara bra för Pontus att få gråta ut. Mer sherry?
     Y: Gärna. Den var så torr så att jag måste skölja ner den med ett glas till.
     X: Tack vare den ökade jämställdheten gråter dagens svenska män betydligt bättre än sina förfäder. Det är bara bra för männen, även om man kan bli lite less på det evinnerliga bölandet dag ut och dag in.
     Y: Det är helt normalt. Men ändå, stackars Pontus!
     X: Ja, stackars och stackars. Han har ju mig och sitt mjukisdjur. Många får nöja sig med mindre. Tänk bara på Afrika!
     Y: Afrika?
     X: Afrika är ett u-land när det gäller mjukisdjur.
     Y: Det beror nog på kolonialismen.
     X: Eller så beror det på något annat, skål!
     Y: Gärna, skål!